gudarna på Västerbron [n.f]

6

"Hej!",sa jag lite överdrivet exalterat och log nervöst. I mitt huvud var det enda jag kunde tänka varintestelEstervarintestelförhelvete.

"Hej! Förlåt för all väntan, vi har ganska mycket att göra just nu." Axel sträckte ut handen och jag tog den i min och skakade. Han var säkerligen tjugo centimeter längre än mig och han hade rakat av sig sitt hår vilket sände ut en väldigt cool "vibe" om honom. Jämfört med mig då, jag såg säkert ut som en fånig potatis när jag stod här och log som en dåre.

"Jag glömmer alltid bort att introducera mig, men du vet ju säkert redan vem jag är." Han blinkade mot mig. "Axel heter jag då, riktigt trevligt att träffa dig!"

Jag blev nästan lite överraskad över hur uppriktig han verkade och genuint intresserad av att träffa mig.

"Ester, och detsamma!"

Vi släppte varandras händer och han drog in händerna i sina fickor för att ta fram sin mobiltelefon. Han kollade något och jag tittade mig nervöst runt omkring.

"Vi har lite bråttom för vi ska träffa de andra, så vi drar nu på direkten?", sa han och tittade frågandes på mig.

"Absolut! Har ju varit här ett tag.", sa jag och småskrattade lite. Bra Ester, inte alls stelt och otacksamt... Axel verkade dock fatta att jag skämtade och log tillbaka mot mig.

Vi gick ut på Vasagatan och jag följde så gott som det gick efter Axels långa kliv. Han kastade en blick bakom sig och verkade leta efter något. Plötsligt ringde hans mobil och han log ursäktandes mot mig innan han svarade.

"Ja alltså var är du Valter? Vi har bråttom." Jag tittade på honom och tänkte tillbaka på när vi hade pratat tidigare inne på centralens toalett. Då hade jag hört honom nämna någon Valter, det var troligtvis samma nu också.

Axel pratade lite till med den här Valter samtidigt som vi gick, och tillsist kom vi fram till en svart BMW som låg några gator bort från centralen. Han öppnade bakdörren och gestikulerade att jag skulle sätta mig, vilket jag gjorde tillsammans med min fila-väska.

Inuti bilen luktade det lite svagt av cigarrettrök och herrparfym. Ajdå, hade alltid haft lite svårt för personer som rökte... Liksom visst, det ser coolt ut men hur coolt är det egentligen att bidra till hälsoproblem och skövlingen utav regnskogen? Förhoppningsvis var det inte Axel som rökte.

Axel stängde bildörren åt mig och gick för att sätta sig på andra sidan om mig. Under de få sekunder som det tog honom att gå från bilens ena sida till den andra, började killen som satt bakom ratten att prata med mig. Jag hade knappt lagt märke till honom så jag studsade nästan till när han sa hej.

"Du heter Ester va?", frågade killen mig och vred sig om så att han pratade direkt till mig. Jag nickade och log lite osäkert, samtidigt som Axel hoppade in i bilen.

"Jag heter Valter, trevligt att träffas förresten."

"Detsamma.", svarade jag.

Jag iakttog Valter när han vände sig om för att börja köra och blinkade ut sig från parkeringsfickan. Han hade mörkbrunt hår och även om jag bara hade fått se hans ansikte en liten stund så var jag tvungen att medge att han hade ett ganska bra utseende. Lite pojkaktigt, men ändå charmigt.

Bilen rullade sakta fram genom gatorna i Stockholm och efter någon minutskörande och många stopp utav rödljus, tog jag modet till mig och frågade vart vi var påväg.

"Vi hade tänkt åka till vår studio nu och skriva lite, den ligger inte så långt härifrån.", svarade Axel snällt.

"Alltså, vad är planen för mig egentligen? Ska jag hänga med er hela helgen..?", frågade jag tveksamt. Det kanske var lite oförskämt att ställa frågan på det sättet, men jag var ju tvungen att veta.