gudarna på Västerbron [n.f]

32- del 1

Det föreföll sig inte som en överraskning att jag inte blev förvånad över att jag visste att hans läppar skulle smaka vin, trots att jag inte hade sett honom dricka vin en enda gång på hela kvällen. Hans lilla mustasch rörde någon gång under kyssen min hud, och jag minns att en flyktig tanke om att jag ville smeka hans överläpp flöt förbi. Liknande tankar om andra delar av honom vandrade också förbi, så som att få dra händerna genom hans långa hår. Jag hade blivit galen. Det var som att något inom mig hade varit inlåst bakom stängda dörrar, och inte förrän nu när jag äntligen fick kyssa honom kunde allt släppas ut. Alla de där tankarna som jag inte vågat blotta för ens mig själv.

Men allt vackert varar inte länge, och när han drog sig bakåt kunde jag inte låta bli att känna mig lite besviken. Var det allt? Det kändes som att kyssen hade varat i bråkdelen av en sekund, även om jag mycket väl förstod på grund av mina och Noels djupa andetag att den hade pågått längre än den genomsnittlig kysstiden. Om nu något sådant fanns.

Jag tittade upp på honom. Han verkade nästan lika generad som jag var, med rodnande kinder och allt. Ett litet leende började sakta sprida ut sig över hans ansikte. Han strök nervöst bak sitt hår och rättade till sin mössa innan han äntligen vågade möta min blick. Jag lyfte lite undrande på ena ögonbrynet.

"Ja du Ester...", sa han och harklade sig. Ur mitt periferin såg jag att folk gick över på andra sidan gatan, som om de visste vad det var som höll på att ske där utanför en slumpmässig lägenhetsport. Jag log lite.

"Ja du Noel.", sa jag till honom lite smått road. Han slickade sig nervöst om sina läppar. Det var skönt att för en gångs skull se Noel vara den som var generad och lite obekväm i situationen. Eller, obekväm och obekväm. På något konstigt sätt visste jag att jag och han omöjligen kunde vara obekväma med varandra. "Är det något speciellt du tänker på?"

Han skrattade till och skakade lite på huvudet så att lockarna dansade. "Nja... Kan- skulle vi kunna gå någonstans? Alltså, någon annanstans."

"Ja, jag fattade vad du menade Flike. Jag är inte helt tappad bakom en vagn." Jag himlade med ögonen åt honom och gjorde en gest i luften med handen.

"Åh, det tolkar jag som ett ja. Kom nu!", replikerade han och fångade upp min hand i ett svep. Hans hand kändes len och varm. Nu var det min tur att svälja nervöst och flacka lite med blicken.

Han började gå iväg åt motsatt håll från där vi hade kommit. Jag följde svävandes efter. Ovanför oss lyste stjärnorna och efter någon minut pekade jag ut Karlavagnen för Noel. Han saktade in lite på sina steg och böjde huvudet lätt upp så att jag kunde studera hans gängliga figur, inte det minsta intresserad av stjärnkonstellationen jag sett tusentals gånger under tusentals situationer. Denna gången var allt annorlunda. Noels adamsäpple rörde sig upp och ner när han berättade något om hur han hade haft stjärnor i sitt barndomsrum i form av just Karlavagnen. Jag hummade lite för att visa att jag lyssnade på honom, när det enda jag egentligen var riktigt intresserad av just då var hur fin han var. Hans ögon glittrade. Mitt iakttagande avbröts hastigt av att han kastade en blick på mig. Jag vände snabbt bort blicken och tittade ner i trottoaren, men jag visste att han hade sett mig. Han sa dock inget om det, utan fortsatte bara gå som vanligt. Förutom det att han hade ett litet flin fastklistrat i ansiktet och roat kastade en blick åt sidan för att kolla på mig lite då och då. Envis som jag var kollade jag stint rakt fram under den sista delen av promenaden och ignorerade honom så gott jag kunde. Vilket var svårt.

Vi gick i ungefär femton minuter till innan vi kom fram till en bro. Jag tittade frågandes på Noel som bara svarade med att jag snällt fick vänta. "Okej...", sa jag och suckade lite, men fortsatte att följa efter honom. Jag brydde mig egentligen inte så mycket om var exakt vi skulle, för ärlig talat så var jag glad så länge jag fick vara med Noel. Ännu gladare var jag när jag fick hålla hans hand, vilket jag hade fått göra den senaste halvtimmen eller så. Vi fortsatte gå fram på bron. Några bilar körde förbi och enstaka gånger mötte vi människor. De flesta var unga och även fulla. En log stort mot mig och Noel, samtidigt som personen nöjt nickade och gjorde en skålande gest mot oss med en alldeles för stor flaska vodka.