gudarna på Västerbron [n.f]

32- del 2

Noel tryckte in portkoden och sköt försiktigt upp dörren när den signalerade att den var upplåst med ett svagt klick. I lägenhetens trappuppgång luktade det såpa och något jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Tysta smög vi uppför trapporna. Han bodde på våning två, vilket var tur för mig eftersom jag redan hade blivit någorlunda andfådd bara på den lilla biten vi hade gått. Noel rotade fram en nyckelknippa ur sin jackficka och låste upp dörren där det stod 'Flike' på brevinkastet. "Damerna först.", viskade han. Jag räckte ut tungan åt honom, men gick in.

Det luktade verkligen Noel i lägenheten. Inte cigg, inte vin utan det där andra. En slags blandning av herrparfym och något annat som bara han kunde lukta. Jag ställde försiktigt undan mina skor på en skohylla innan jag sakta vandrade in. Väggarna pryddes utav familjebilder i alla former. Vissa var på bara Noel, men de flesta var på andra barn och ett par vuxna. Noels familj. Jag gissade att han fortfarande bodde hemma. Bakom mig viskade han något om att hans rum var det som låg rakt fram till höger, så det var där mina fötter förde mig. Den vita dörren var inte helt stängd, så jag puttade försiktigt upp den med ena foten. Det första som fångade min blick när jag klev in var ett stort fönster, ett sådant man kan sitta i och bara titta ut på livet utanför. Där hade han, eller någon annan, placerat små slokande krukväxter. Bredvid krukorna stod en ölburk.

Jag klev in ytterligare några steg i rummet när jag hörde hur Noel kom upp precis bakom mig. Han gick förbi mig och började genast göra sig i ordning för att sova i den dubbelsäng han hade. Något jag viskandes pekade ut. "Hur kommer det sig att du har en dubbelsäng bara sådär?"

Han hukade sig ner bredvid sängen och drog fram en laddare som han sedan pluggade in i sin mobil. När han reste sig upp och gick förbi mig för att gå ut rummet viskade han att det var för att han alltid hade sällskap på kvällarna. "Ren reaktion.", väste jag åt honom när han gned sig på armen där jag hade slagit till honom. Trots den lilla smärtan log han snett mot mig, och jag var glad att det var mörkt för annars hade han lett ännu större åt mina rodnande kinder.

Innan han försvann ut ur rummet gav han mig en massa information, så som var toaletten och köket låg, och att jag kunde få låna en tröja att sova i om jag ville det.

"Kan jag ta en ur garderoben?", frågade jag honom. Han nickade lätt och gestikulerade mot den innan han försvann ut.

Jag vände mig om och gick fram till den vita garderob som stod placerad bredvid sängen. När jag slog upp den möttes jag av en förvånansvärt välorganiserad garderob. På diverse hängare hängde fint strukna skjortor i olika färger. Under det som hängde fanns det hyllplan, där det på den först låg t-shirts. Jag strök försiktigt på den som låg längst upp. Materialet kändes mjukt under mina fingrar.

En tyst suck rymde ifrån mina läppar. Skulle jag sova i en T-shirt eller hoodie? Jag kastade en blick bak på sängen och beslöt mig för att ta en t-shirt, trots rummets kyla. Det fanns ju trots allt ett täcke att svepa in sig i. Tröjan jag valde var en svart, men när jag höll upp den och vände på den såg jag att den hade ett tryck på sig, trots att endast den lilla lampan bredvid Noels säng var den enda ljuskällan. "Almost famous tour" kunde jag med nöd och näppe läsa på den. Mitt på tröjan var en urtvättad bild på en tjej som satt på en låda med en krona på. Jag registrerade kronan som Hov1s logga. Tröjan kändes som ett bra val.

Jag stängde garderobsdörren och kastade en snabb blick bak för att försäkra mig om att Noel inte var närvarande, innan jag kvickt knäppte upp min byxdress. Med ett litet ljud föll den ner till golvet och för en kort stund stod jag bara helt stilla på Noels golv. Utanför fönstret lyste stjärnorna och nu kunde jag även se månen. Dess svaga ljus sken in i rummet och fick en liten del av min bara mage att återge ett svagt gult sken.