gudarna på Västerbron [n.f]

8

Restaurangen vi skulle äta på hette tydligen Lagunen. Det var när vi kom in i den och bemöttes av en hovmästare som jag insåg att detta skulle kunna komma att bli dyrt för personen som betalade. Och därmed kom mitt dåliga samvete tillbaka.

Vi gick mot ett långt bord där en annan kille redan satt. Trots den dunkla, men mysiga, belysningen såg jag att han nästan hade morotsfärgat hår som var klippt i en relativt kort frisyr. Valter var först med att komma fram till bordet. Killen med det orangea håret reste på sig från sin stol för att hälsa på Valter genom att ge honom en kram, innan Valter satte sig ner. Killen stod kvar och hälsade på resten utav sällskapet tills det bara var jag kvar.

"Hej, Carmelo!", sa han och skakade min hand. Så formellt, tänkte jag.

"Hej, Ester. Trevligt att träffas.", introducerade jag mig till killen, Carmelo.

"Detsamma! Vet inte riktigt så mycket om dig, men Jig- jag menar Axel berättade att du är väldigt bra på att sjunga." Carmelo log varmt mot mig och jag återgäldade det med ett generat leende.

Jag hamnade längst ut vid bordet eftersom jag var sist med att sätta mig. På bordet låg en meny, och samtidigt som jag öppnade den krossade jag mina fingrar i mitt huvud att det skulle finnas veganskt. Annars var jag körd.

Mina ögon skuggade snabbt igenom menyn. Jag är ju lite trögfattad, så det tog några sekunder att inse att temat på restaurangen var fiskrätter och det var nog därför den hade Lagunen som namn. Att restaurangens inredning bestod av blåa stolar och sandfärgade träbord samt små fyrar på varje bord började därför också bli begripligt i mitt huvud. Trög, som sagt.

Till min lättnad fanns det en liten vegetarisk sektion med tre rätter, där en var vegansk. Veganska fish and chips med pommes lät riktigt gott, och min mage längtade efter den stunden som maten skulle serveras. Men först skulle vi beställa förrätt och drinkar.

"Dricker du?", frågade Noel som satt bredvid mig och syftade på alkoholhaltiga drinkar. Jag skakade på huvudet.

"Nej, har inte riktigt haft tillfälle eller lusten att dricka."

Han tittade förvånat på mig.

"Inte ens typ cider eller champagne?", frågade han.

"Nej inte ens cider eller champagne.", sa jag och log smått. Han nickade och gjorde någon imponerad min.

"Hur gammal är du förresten?"

Jag stängde min meny och vände mig lite om så att jag kunde prata direkt till honom.

"Arton, men fyller nitton i år.", sa jag. "Ni då?"

"Vi är alla tjugo, ska fylla tjugoett, förutom Dante som snart fyller tjugotvå.", sa han och jag kände mig nästan lite förvånad över att det bara skiljde två år mellan oss. Jag hade hört någonstans någon gång att tjejer låg två år före killar i hjärnutveckling och mognad, tills de hade kommit ur puberteten. Om det stämde var jag lika gammal i sinne som Noel och de andra.

Det var en väldigt konstig tanke.

Plötsligt kom en kypare fram till vårt bord och frågade om vi var redo att beställa. Jag satte mig tillrätta och tittade på mitt sällskap, som alla nickade.

"Vi börjar med damerna, vad får det lov att vara?", frågade den manliga kyparen mig.

"Har ni någon vegansk förrätt?", frågade jag honom. Han funderade lite innan han berättade att de inte hade, men kunde fixa veganska vitlöksbröd till mig.

"Åh det skulle vara jättesnällt, tack så mycket!", sa jag och log. "Och till dryck skulle jag gärna vilja ha en Sprite."

Kyparen skrev ner min order i sitt anteckningsblock innan han frågade nästa person, som var personen mittemot mig.