du fucking driver.
han slängde ut mig från hans lägenhet?
Tårarna rinner ner för mina kinder och jag vill inte veta hur jag ser ut nu. Utstrålar alla ögon i den här staden sorg nuförtiden?
"Liv?" säger plötsligt en bekant röst och jag kollar upp. Jag sitter lutad mot husväggen och bredvid mig står Ludwig.
"Hej", säger jag.
"Hänt något?" Nej, du vet. Tycker det är kul att leka ledsen.
"Gillar Axel inte mig längre?" frågar jag, utan att tänka mig för. Ludwig kollar förvånat på mig och jag ångrar att jag ställde frågan, den är kanske dum. Dock så förvånade Axels ord mig, och framförallt sårade. Han är inte typen av person som blir arg för sådant, han är sån som följer med i strömmen. Glad när andra är glada och det är därför jag älskar honom. Han finns alltid där för en.
"Vad snackar du om? Båda vi vet att han älskar dig, du skulle sett skillnaden på honom efter att du kom hem, man blir inte så glad över en person man inte gillar. Ni har en fin relation."
"Så varför kasta han nyss ut mig för att jag gillar Dante? Jag visste inte ens om att dom känner varandra." Ludwig höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet åt mig innan han börjar trycka in koden.
"Vi ses, någon gång antar jag. Idiot." Dörren slår igen och jag reser mig upp. Ett fönster på tredje våningen öppnas och Axel sticker ut sitt huvud.
"Kom tillbaks när du inser att du sårar mig."
Förstörde jag nyss den enda bra relationen jag har haft?
Hur fuck lyckades jag med det isåfall?
Långsamt lämnar jag söder med tunga steg, ett krossat hjärta och några tårar fattigare.
.
förlåt för all dialog det blev lite långtråkigt kanske, men jag måste sova för terminen börjar imorgon, lovar att försöka skriva något roligare imorgon.
godnatt.
