ett & ett halvt år tidigare
(blod börjar rinna ner för mina knogar men det är som att jag har tappat allt, för det enda jag gör är att stå med min skakande hand tryckt mot masken framför mig.)
Ett skrik lämnar min mun och jag backar några steg, med masken i handen. Ljuset från den enda stjärnan på himlen får den att lätt glänsa till och jag försöker kasta ner masken på marken, men det är som att den sitter fastklistrad i min hand.
Den vägrar att lossna.
Ett fönster slås upp och får den fortfarande varma luften att strömma in. Jag kniper igen ögonen men direkt hörs en hög biltuta i mitt huvud och jag skriker ännu högre än tidigare.
Snabbt springer jag ner för alla trappor och ut genom porten. Torget framför mig är helt tomt på folk, men längst ner på den lilla trappan nedanför mig står en bil parkerad, och någonting känns bekant med den.
Jag kan bara inte sätta fingret på vad.
"Hej Liv."
Bildörren slås upp och ut kommer en människa iklädd svarta kläder. Masken i min hand bränner till och jag kollar ner på den. Den mer beiga färgen har börjat bli mer rödfärgad och det känns som att huden under brinner.
"Hjärtat, följ bara med mig. Allting kommer lösa sig, jag lovar."
Hjärtat börjar pumpa snabbare och helt ärligt vet jag inte för vilken anledning längre, allting känns just nu.
"Du vet vad jag menar."
Jag kollar upp på personen som drar ner sin luva och det jag ser får ett sista skrik att rymma från mina läppar.
Masken i min hand är nu iskall och helt svartfärgad,
precis som ansiktet på personen framför mig.
.
tack för 3k
