epilog

539 30 97
                                    




Regnet öser ner när jag står på torget utanför palazzo vecchio, väntandes på Axel. Staden är helt tom på människor, dagen till ära.

Handen i fickan darrar och jag drar sakta fram mobilen igen. Fingrarna är iskalla och jag trycker stelt in koden och öppnar upp sms:et.

Dante
Alighieri

Ett namn som förklarar allt nu.

De konstiga minnena jag har fått,

masken,

viskningarna,

allt oförklarligt,

bilolyckan,

anledningen till att Dante inte kändes rätt.

Allt hänger ihop.

En figur kommer gåendes och jag tar ett lättat andetag när han börjar springa fram emot mig. Han kramar om mig och jag känner återigen hur tårarna rinner ner för mina kinder.

Allting är dock slut nu.

Äntligen.

Axel ser förvirrad ut men jag säger bara att allt är okej,

för jag tror att det är det nu.

Dörren till palazzo vecchio slår upp av sig själv och långsamt går vi in. Stegen ekar och vi tar oss fram till skåpet.

Masken är blekare än vad jag minns,
lyser inte så som den borde.

"Liv, är du säker på det här?" frågar Axel.

Jag nickar, och sedan flyger min hand upp och jag krossar glaset.

Andetagen sprider sig i rummet och jag skakar ännu mer än tidigare när jag tar ut masken ur skåpet.

"Varför jag?" säger jag högt.

"Välkomna till helvetet", säger en igenkänd röst.

"Liv, vad händer? Liv?!" Axels röst blir högre och högre, mer och mer desperat.

"Liv?! Jag förstår inte, snälla, vad händer?!"

Rummet börjar snurra och jag faller till marken, med masken på hjärtat.

"Liv?" Axels röst skakar, bevisar att tårar rinner ner även över hans kinder.

"Förlåt Axel, förlåt."

"Snälla, förklara. Du har inte gjort något."

"Jag träffade en kille som hette Dante, sen dess har konstiga saker skett, som har fått mig att vela åka tillbaka hit. Och jag kommer låta helt dum i huvudet, men jag har krossat det här glaset förut, det är som att mitt minne har spelat upp alla minnen härifrån. Masken, det är Alighieri. Dante är inte Dante jag trodde, han är härifrån. Jag vet inte mer."

"Är du fucking seriös? Är jag ett skämt till dig eller något?"

"Vad snackar du om?" frågar jag.

"Liv, det här är inte roligt. Trodde aldrig du skulle sjunka såhär lågt."

"Vad menar du?"

"Vad heter Dante i efternamn?"

"Lindhe", får jag fram. Axel skakar på huvudet och börjar backa ut ur rummet.

"Jag hatar dig."

"Axel?! Snälla, vad är det som händer?!"

"Du åker bort i två år, håller inte kontakten alls. Jag försökte tro mig, men du var alltid upptagen med andra personer, viktigare än mig tydligen, när jag bara ville kolla att allt var okej, för att jag bryr mig om dig och för att jag älskade dig. Du brydde dig däremot inte alls om mig, visste inte ens om att jag är med i ett band, som är nästan större än ditt ego. Och när du kom hem försökte jag verkligen, sa att det låg på mig också när allt var ditt fel, och det här är din jävla respons. Jag hatar dig innerligt, jag vill aldrig mera se dig igen."

"Axel?!" skriker jag, fortfarande ovetande om vad han vill ha sagt.

"Lek inte dum, Liv. Du vet vad jag snackar om."

"Kan du bara säga det?"

Han är nästan ute ur rummet när han för sista gången vänder sig om, kollar på mig med hat i blicken.










"Dante Lindhe dog en vecka innan du kom hem."




Slut

.


Förlåt förlåt förlåt för dålig uppdatering och konstig bok, ska skriva på alla mina andra idéer nu så förhoppningsvis blir någon bra.

Men på riktigt, tack hundra gånger om för att ni har läst den här. Blir på riktigt så glad av det, och jag älskar era kommentarer. Ta hand om er, är det något, minsta lilla, finns jag alltid här, oavsett om vi känner varandra eller inte.

Och här är en förklaring till allt:

Så Liv bodde i staden Florens, Italien (vackraste staden jag vet, rekommenderas starkt). I Florens finns ett museum isch, som heter Palazzo Vecchio. Inne där finns en vit mask som bildar ett ansikte - känd som Dantes dödsmask.

Dante Alighieri var en författare, född mellan 18 maj och 17 juni år 1265 i Florens. Hans mest kända verk är Divina Commedia, rakt översatt till Den gudomliga komedin. Verket är indelat i tre delar och den ena delen heter

Inferno,
översatt till Helvetet.

Anledningen till att Dante visade sig för Liv och gjorde allt det här var för att hon ignorerade Axel när hon var borta, så han fick henne att röra masken (vilket hennes minne visade), fick henne att bli påkörd så att hon skulle plågas, viskade för henne osv, för att förhoppningsvis få Axel att inse att hon inte är någon att ha kvar, vilket han lyckades med.

Dante (i den här boken) dog också av att han blev påkörd, så anledningen till att Axel inte ville att Liv skulle lyssna på deras låtar och att Ludwig var så arg var för att Dante dog.

Ingen aning om det här hängde ihop, men igen, tack så jättemycket för att ni har läst. Betyder så mycket för mig.

Vi ses snart.

//Karlavagnen

inferno : hov1Where stories live. Discover now