ÄNGLASÅNG » dante lindhe (ELEV 2)

5

BELLE

Det var den 18 december. Klockan var lite över sju på kvällen och mörkret hade lagt sig i Stockholm. Mina ben släpades efter mig där jag trött gick igenom den snölagda parken.

Jag slog mig ner på en träbänk vid sidan av gången som gick igenom parken, och såg upp mot den skymda himlen. Några tända gatulampor lyste upp parken, och några av träden var upplysta med ljusslingor. Parken såg mysig ut, och jag ville inget annat än att jag skulle få uppleva detta med Dante.

Och, som jag önskade. Visst såg jag honom, några sekunder senare, sitta på en bänk, kanske tio meter ifrån mig, tillsammans med Rosa. Jag skakade på huvudet, ville inte sitta kvar och se på men ville ännu mindre att de skulle lägga märke till mig, och att han skulle se tårarna som vid detta tillfälle redan sökt sig ner längs med min kind. Snabbt fiskade jag upp en cigg från asken i min ficka, för att kunna förebygga ångesten som höll på att spridas inom mig.

Dantes arm låg kring Rosas axlar, och hennes huvud var lutat mot hans axel. De båda såg glada ut, och det gjorde ont. Det gjorde ont att se honom vara glad med någon annan.

Plötsligt ringde min mobil och väckte mig från mina tankar. Julius. Jag svarade direkt och hörde hur hans glada röst hälsade på mig. "Hej friendzone-babe!" yttrade han och jag fnissade lite, hälsade tillbaka. Julius berättade att han var nära mig, närmare sagt, nära parken som var nära mig, och jag bad honom att möta mig i parken eftersom jag inte ville gå härifrån. "Varför drar vi inte till dig?" frågade Julius och jag suckade, men viskade tyst att Dante var här. "Jahaaaa, okej, jag kommer dit", han förstod. Förstod att jag ville ta till vara varenda sekund jag fick se Dante, fastän han var med någon annan.

Någon minut senare skymtade jag Julius bruna lockar, och hans stora leende när han lade märke till mig. "Hej babe" skrattade han och jag himlade skämtsamt med ögonen. "Kul att se dig" var mitt enkla svar och hans armar slank kring min midja när han drog in mig i en kram. "Detsamma" viskade han mot min hjässa, och jag myste in mitt huvud mot hans bröstkorg. "Kasta en cigg?", det var inte direkt en fråga, men jag nickade lite och sträckte över min ask till honom. "Tack sweetheart", och så skrattade vi båda. Hans skratt var genuint, men både han och jag förstod nog att mitt inte var nära på lika genuint, för några meter bakom min rygg satt Dante med ögonen fästa på min ryggtavla, men armen kring någon annan. Och både jag och Julius visste att det gjorde ont, att det kändes som om hela mitt hjärta hade blivit utdraget från bröstet, slängt på marken och påtrampat.

"Mirabelle?", och så hörde jag hans röst. Dantes fina röst. Som yttrade mitt namn, ännu en gång. Och något sade mig att detta inte var sista gången jag skulle höra det.

-

glad valborgsmässoafton mina älsklingar. hoppas ni får spendera dagen med någon ni tycker om. själv är jag helt ensam idag, som vanligt.

brukar ni fira valborg?