ÄNGLASÅNG » dante lindhe (ELEV 2)

25

DANTE

Med nyckeln i handen sprang Belle fram till dörren, och lämnade mig kvar med typ trettiotvå flyttlådor. Åtminstone.

"Vad i helvete, DANTE?!" skrek hon inifrån huset och jag sprang direkt efter, rädd att jag hade gjort henne missnöjd. "Vadå?" frågade jag och hon tittade på mig med tårfyllda ögon. "Jag förstår varför du inte ville att jag skulle se huset i förväg. Det här är fan bättre än jag någonsin skulle kunnat förvänta mig" viskade hon tyst och placerade sina händer runt min nacke.

Det hade gått ett antal månader. Vi hade äntligen flyttat in till huset som planerat och jag hade inte visat en enda bild eller tagit med henne på en enda husvisning, eftersom jag ville hålla allting som en hemlighet. Huset vi hade flyttat till var ett tre år gammalt tvåvåningshus. Till utsidan såg det ut som ett ganska vanligt, men stort, vitt trähus. Dock var insidan modern, mycket i marmor med stengolv och glasytor, precis som jag visste att hon ville ha det.

"Tänk när jag är typ 35 och kommer gåendes in här efter en vinkväll med mina vänner, om jag har vänner då, och går över det här stengolvet i mina fina klackar och lämnar min fina handväska här i hörnet och...", sedan hoppade hon av iver när hon försökte visa hela scenariot. Jag skrattade högt och Belle kramade mig, en gång till. Hon tog min hand och så gick vi tillsammans igenom hela huset. Belle var imponerad av varendaste litet hörn, varenda vrå och tyckte varje nya rum var bättre än det förra.

Hela dagen packade vi upp, ordnade och bestämde plats till alla tusentals handdukar och lakan som Belle av någon orsak ägde. När vi sedan till slut lade oss i sängen i vårt nya sovrum, i vårt nya hus, så var båda helt jävla slut.

Belle rullade sig mot mig och lade huvudet på min bröstkorg. "Har jag berättat för dig att jag älskar dig?" frågade hon och jag skrattade lite, och tittade ner emot henne. Hennes mörka hår låg rufsigt och lite trassligt utspritt över min bröstkorg och hennes ögon var slutna. Vackraste jävla tjejen jag någonsin sett. "Du vet att jag älskar dig också" viskade jag tyst mot hennes panna och hon pussade mig ett tiotals gånger på hakan.

Vissa stunder slår det bara en hur stor betydelse en annan person verkligen har i ens liv. Hela världen skulle vara bara svartvit utan denna person, allt skulle vara gråskalor. Som om man stod i en gråzon. Men så finns det den där ena personen. Hon som kan lysa upp mörkaste dagen, med bara sitt leende. Hon som kan få fram glädje ur en, glädje man inte ens visste att man gömde. Utan Mirabelle skulle hela min jord sluta snurra. Mitt liv skulle inte ha någon mening överhuvudtaget.

Vår historia var inte bara historia, utan däremot början på en evighet. Början på ett gemensamt liv, där det inte fanns jag och Mirabelle, utan ett gemensamt vi. Mycket skit hade hänt och många hade försökt sabotera för oss, men trots det var vi starkare än någonsin och trots det så låg hon här i mina armar, redo att börja ett nytt kapitel i livet, tillsammans. Lika redo som jag var.

Några lätta puffande andetag talade om för mig att hon hade somnat och jag suckade lyckligt, och slöt mina ögon. Att somna intill tjejen jag älskade mest i hela världen, i vårt nya, gemensamma hus.

Bästa känslan i hela jävla världen.

🥺🤩🥰❤️🤷🏻‍♀️🥳

HEJ?!!!—!
ja blev typ erbjuden att jobba på wattpad?

eller liksom... va? vet inte om många andra fått samma meddelande men de var alltså legit från en som jobbar på wp???? liksom va

tror dock inte jag tar emot jobbet eftersom jag egentligen inte har tid, i mean ja skriver knappt ett kapitel i månaden på denhär boken men en jävla ära ändå att få ett meddelande från någon som jobbar på wp och de vill ha en med i teamet?

ville ba säga de såhär i slutet av kapitlet fö ja e jätteförvirrad

tror vi snart närmar oss slutet, känner att denhär boken ba 📉📉📉📉

BTW ANGÅENDE ATT JA FICK 2000 SPÄNN BÖTEEEER FÖRRA VECKAAAAAAN?:!2!2'‼️‼️‼️‼️ skjut mig i huvudet tack jAg hAaar inte pengar