ÄNGLASÅNG » dante lindhe (ELEV 2)

20

BELLE

"Men gör slut med honom, för fan!" skrek Zoe irriterat. Klockan var två på natten och jag hade nyss berättat för henne allt. Allt om Dante, Julia, Adrienne. Allt Adrienne hade berättat och även allt Dante hade sagt.

"Jag kan inte" mumlade jag tyst och Zoe ställde sig snabbt upp, såg på mig med knutna nävar. "Vadå att du fucking inte kan?!", hon höjde rösten. "Han har en dotter, med din jävla syster, och har hållit det från dig hur länge som helst?!"

"Jag är fucking livrädd!", Zoe ryckte bakåt av min plötsliga höjda röst. Även jag stod upp, helt jävla förbannad på Zoe. "Vad fan är du rädd för?!" fräste hon. "Att jag aldrig kommer över det!"

"Ring Julius eller nåt, klart du kan gå vidare?!"

Jag suckade, kände en tår slinka ner längs med min kind. "Så klart kan jag 'gå vidare', men jag kommer aldrig kunna komma över honom. Jag är rädd att den dagen min egen dotter kommer hem, hjärtekrossad, så kommer jag tänka på Dante. Då kommer det vara hans ansikte jag ser", jag pausade, torkade bort en tår som rann längs med min kind. Min röst var mycket lugnare, och svagare nu. Zoes nävar var inte knutna längre och hennes kropp hade slappnat av.

"Jag är rädd att jag kommer måsta berätta för henne att allt blir bra och att smärtan kommer att gå över, fastän jag själv fortfarande om tjugo år kommer läsa samma meddelanden om och om igen, läsa de korta kärleksbreven han brukade lämna på morgonen när han gick till butiken före jag hade vaknat", Zoes hand greppade min. Hon märkte hur svårt det här på riktigt var för mig.

"Zoe, jag är fucking livrädd för att jag kommer ångra mig, och inse det försent. Jag är rädd för att jag kommer förlora det bästa jag någonsin har haft" hulkade jag och föll ihop på golvet. "Jag fucking älskar honom så jävla mycket!" skrek jag, min röst brast och mina tårar forsade.

En timme senare hade jag druckit slut en flaska vin, med tårarna fortfarande rinnande längs med kinderna. Zoe var kvar och oroligare än någonsin. "Men Belle, ser du inte hur han påverkar dig? Ser du inte hur jävla dåligt du mår på grund av honom?" försökte hon och jag skakade på huvudet lite. "Jag mår dåligt för att jag är rädd att vara utan honom. Visst, han har sårat mig, men jag är fan död utan honom" viskade jag tyst, tårarna började torka på kinderna. Och jag tog upp min mobil, slog Dantes nummer, för nu visste jag exakt vad jag ville och vad jag skulle säga.

_

fick en mental breakdown o avpublicerade typ 5 böcker o va påväg o avpublicera denhär o elev1 också men tänkte att ja låter bli o kanske gör de imorn istället hejeheh mental hälsa på topp eller?<333