LOVERBOY 2

Kapitel 10

"Vad ska du ha på dig?" Jag ser på Hanna som sitter med Dave på hennes säng. Adam skulle gå förbi hans lägenhet efter matchen och byta om inför middagen så jag satt själv på min säng med telefonen.

"Jag tror någon snygg klänning. Det är ett ganska fint ställe Xander bokade" säger hon och jag nickar. Hon är glad, väldigt glad, vilket är förståeligt med tanke på att Dave är här och att vi ska träffa Xander. För henne kunde inte kvällen bli bättre.

"Hallå? Julia?" Jag ser snabbt upp på Hanna som viftar med handen. Jag hade inte märkt att hon pratade med mig.

"Förlåt, vad sa du?"

"Har du hittat något att ha på dig?" Jag skakar på huvudet och hon öppnar en av mina byrålådor där jag förvarar mina kläder.

"Den här då? Den är ju jättesnygg" Hon håller upp en klänning och utan att tänka på det nickar jag, den får duga.

När jag sätter på mig min nya klänning känner jag mig snygg. Det är inte ofta jag kan medge det men när jag ser mig själv i den lilla helkroppsspegeln är jag nöjd med figuren som stirrar tillbaka på mig. Klänningen är i svart siden, med låg rygg och tunna axelband ( bild finns där uppe ). Jag bättrar på sminket en sista gång och sätter sedan på mig min jacka. Så mycket som jag hade velat ha klänningen som den är utan jacka så tillåter inte seattle-vädret det. När vi går ut från byggnaden faller enstaka snöflingor och kylan är påtaglig. Det tar inte lång tid förens jag ser Adam stå en bit bort, med sin telefon i handen. Han har på sig kostym och trots att jag ofta ser honom i skjorta kommer jag aldrig sluta förvånas över hur snygg han är i det. När vi får ögonkontakt ler han och jag önskar återigen att han kunde sett mig i klänningen utan den tjocka vinterjackan.

"Hej" säger han och jag tar snabbt hans hand.

"Hej" säger jag och han trycker sina läppar mot mina. Hans ögon stannar kvar vid mina och jag känner hur hela jag värms upp när han ser på mig.

"Vad vacker du är" Jag känner genast rodnaden sprida sig över mina kinder, som vanligt när jag är med honom.

"Du med, jag gillar din kavaj" Jag stryker med handen över hans arm.

"Den är bättre än min vanliga t-shirt" han skrattar till och jag ler.

"Jag gillar dina t-shirtar" Han ser på mig utan att säga något. Det enda han gör är att se från mina ögon och sedan till mina läppar.

"Ska ni komma nu eller?" Vi båda vrider huvudet och ser på en irriterad Hanna som ser på oss. Skrattandes går vi mot henne och Dave.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Xanders perspektiv

Jag känner mig som en tönt. En riktig tönt som står utanför en restaurang själv för att vänta på sitt ex och hennes nya kille som jag ska äta middag med. Hur kunde det bli såhär? Jag ser ner på mina sneakers som tagit stryk av snön och jag rättar nervöst till min kavaj. Jag sneglar på dörrvakten som ser jävligt mycket bättre ut i kostym än vad jag gör. Varför kunde jag inte valt något ställe där man inte var tvungen att bära kostym? Återigen påminner jag mig själv om att ta djupa andetag. Jag ska trots allt träffa henne.

Plötsligt ser jag henne. Det är bitterljuvt att se henne gå där i och med att hon håller honom i handen. Jag skakar snabbt bort tanken. Jag är inte här för henne, jag har gått vidare, eller? Det blir som att den mark jag byggt upp sedan vi gjorde slut bara rasar, speciellt när jag ser henne i en klänning. Det påminner om alla baler vi varit på tillsammans.