LOVERBOY 2

Kapitel 12

" Är du exalterad över att fylla år?" Jag sitter på golvet i studentrummet och packar ned kläderna i min orimligt stora resväska. Det faktum att jag ska vara borta mindre än en vecka kom inte in i mina beräkningar. Det kommer bli en pärs att behöva släpa på den här genom flygplatsen. 

"Ja, men jag är nog mer exalterad över det faktum att jag ska åka hem och inte det att jag fyller år" säger jag och lägger ned ytterligare en klänning. 

"Du fyller iallafall år i februari, själv får man vänta i flera månader tills man fyller år" säger hon och suckar. Hanna fyller år i December och jag kan förstå att det är tråkigt att fylla år så pass sent. Jag hade turen att kunna ta körkort tidigt och alla andra saker man får göra när man blir "vuxen". 

"Adam verkar iallafall taggad" Hon ler på det där sättet bara hon kan. Hon tänker såklart på när Hanna, Adam och jag satt här i studentrummet och åt middag och tittade på film. Hon hade inte slutat fråga ut honom om hans känslor över att få träffa min familj, att åka till Florida och allt annat rörande vår resa. Det faktum att jag gav henne blickar som ett tecken att det var dags att sluta med förhöret påverkade henne inte. 

"Det ska bli kul att visa honom runt och låta honom träffa min familj. Jag är säker att Charlie kommer vilja ta med honom och spela fotboll" säger jag och Hanna ler. 

"Jag önskar jag kunde följa med" säger hon och suckar. Hanna har en tenta på fredag och kunde inte följa med. Jag hade önskat att hon hade kunnat följa med men jag vet samtidigt hur hårt hon har jobbat i den här kursen och att missa den här tentan skulle vara som att kasta bort allt hårt arbete. 

"Du har iallafall rummet för dig själv" säger jag och ler. 

"Precis, mer plats att sprida ut mig på utan att någon klagar" säger hon och vi skrattar. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknar morgonen efter av att det knackar på dörren. När jag ser på klockan ser jag att den är 07.00 och jag svär för mig själv. Såklart att jag skulle försova mig den dagen jag inte fick göra det. När jag öppnar dörren står Adam där med en väska och när han får syn på mig börjar han skratta. 

"Försov du dig?" Jag nickar och lägger pekfingret för munnen och pekar mot Hanna som fortfarande sover i sin säng. Utan att säga något byter jag snabbt om till ett par bekväma leggings och en hoodie. Hela tiden kan jag känna Adams ögon på mig där han sitter vid sängen. Morgonljuset har smugit sig in en aning men det är fortfarande så pass mörkt att jag måste anstränga mig för att hitta allt. 

"Är du redo?" säger han när jag packat ihop min handväska med det nödvändigaste. 

"Väldigt" säger jag och tillsammans går vi ut ur studentrummet. Seattle har ännu inte vaknat till liv förutom några pigga som ska till jobb och annat. Gatorna som brukar vara trafikerade och fulla av liv består nu endast av ett enstaka antal bilar och taxibilar. Utanför campus står Adams bil och han hjälper mig packa in min resväska i bakluckan. När vi sedan beger oss mot flygplatsen pirrar det av nervositet i kroppen och jag kan inte hålla mig från att le. Jag vänder ansiktet mot Adam och ser på honom när han kör. När han sedan vänder huvudet mot mig och våra blickar möts ler han innan hans blick vänds mot vägen. Han tar sedan min hand och flätar hop den med hans. 

Flygplatsen är lugn och jag är glad att jag inte fyller år i samband med något lov eller högtid. Jag är säker att det hade kunnat vara 10 gånger mer människor isåfall. När Adam och jag checkat in våra väskor beger vi oss mot gaten. Att gå runt i tax-free klockan 8 på morgonen är inget som lockar någon av oss då vi båda fortfarande är trötta. Vi sätter oss istället vid gaten och väntar på flyget som går inom 1 timme.