LOVERBOY 2

Kapitel 13

Att höra ens familj gå upp för trappen på morgonen av ens födelsedag är skräckblandad förtjusning. Man vet inte riktigt hur man ska reagera, om man ska låtsats som man vaknar av deras sång eller om man ska erkänna att man legat och tjuvlyssnat på alla deras rörelser. När jag var liten satt jag alltid vaken och på helspänn väntandes på familjen. Det var inte förens till de sista sekundrarna som jag slängde mig under täcket och låtsades som jag hade sovit ända fram tills nu. Nu när jag är äldre inser jag att det är roligare att överraska någon på deras födelsedag om dom sover, oavsett om det är på låtsats eller inte. Så det är med tysta steg jag går mot Jacobs rum där han sover.

"Jacob" säger jag samtidigt som han skakar om honom.

"Va?" Mumlar han och jag inser att han faktiskt sov. Han är inte så mycket för att låtsats.

"Dom kommer snart" Säger jag och det verkar gå upp för honom vilken dag det är.

"Juste fan" säger han och jag skrattar.

"Grattis på födelsedagen" säger han och jag ler. Jag kramar om honom.

"Grattis på födelsedagen själv"

"Hörde du dom där nere eller?" Vi sitter lutade mot hans sänggavel och väntar tills som sista sekundrarna då vi får låtsats att vi sover. Trots att alla vet att jag inte sovit i Jacobs säng. När vi var små brukade jag alltid smyga in i Jacobs rum på natten. Jag vet inte varför men det var säkert en blandning av orsaker som mardrömmar, att hans rum var varmare eller det enkla anledningen att det var just Jacob som fanns där. Hursomhelst gjorde det faktum att vi befann oss i samma rum det mycket enklare för mamma och pappa, och sen även Charlie att väcka oss på vår födelsedag. Det var några år det blev riktigt hektiskt när dom var tvungna att springa mellan två olika rum. Så efter det blev det en tradition att vi vaknade upp i samma säng på vår födelsedag.

"1...2...3" hör jag mamma utanför och jag ler för mig själv. Både jag och Jacob lägger oss ned i sängen och försöker så gott vi kan få det att se ut som att vi sover. Jacobs sovrumsdörr öppnas sedan och in kommer mamma, pappa, Charlie och in samtidigt som de sjunger ja må dom leva. Både jag och Jacob sätter oss upp, lutandes mot hans sänggavel, på exakt samma sätt vi satt i för 30 sekunder sedan.

"Grattis på födelsedagen" säger mamma och kramar om mig först och sedan Jacob. Charlie hoppar upp i sängen och tjatar på oss att vi ska blåsa ut ljuset på tårtan som pappa håller i sina händer. När han sträcker den mot oss står det med skrivstil i glasyr:

"Grattis på 20-årsdagen Jacob och Julia"

Vi lutar oss fram mot ljusen och blåser ut dom.

"Grattis" säger Adam och kramar om mig och jag känner en snabb kyss på min kind.

"Pappa har gjort frukost" säger Charlie glatt och vi rör oss ut ur Jacobs sovrum och ner till köket där bordet är dukat med allt från pannkakor till ägg och bacon. Vi sätter oss vid bordet och hugger in på frukosten som är otroligt god. Pappa kanske inte är så bra på att laga lyxiga middagar men om det är något han kan så är det att laga frukost.

"Vi vet att ni inte ville göra någon stor grej av er födelsedag, men vi tänkte att det kunde vara trevligt att bjuda över lite vänner och så nu när ni båda är hemma" säger mamma och jag nickar. Trots att jag själv inte hade valt att bjuda över människor hit för att fira min födelsedag vet jag att det är vad mamma vill och jag vet att hon skulle bli glad över att få göra något för oss.

"När kommer dom?" Frågar jag samtidigt som jag tar en tugga av mina pannkakor.

"Om någon timme, så det är en stund tills dess" säger hon och jag nickar.