Kapitel 35

691 20 1
                                    

TRE ÅR TIDIGARE...

"Ska du hem?" Jag vänder mig om och ser återigen Philip som kommer ut från klubben.

"Ja det börjar bli sent och jag är väldigt trött" Han nickar och pekar på en bil som står parkerad lite längre bort.

"Jag kan köra dig, jag tänkte ändå åka nu" jag ser fundersamt på honom.

"Har inte du druckit?" Jag låter tveksam vilket beskriver exakt hur jag känner mig. Är det smart att hoppa in i en bil tillsammans med Xanders storebror när han även druckit?

"Jag hade en öl, det kommer inte skada" Efter att ha tvekat och övervägt för och nackdelar går jag efter Philip mot bilen och sätter mig framsätet. Han börjar köra på den ödsla vägen. Gatlyktorna lyser upp vägen och ger ett ifrån sig ett oranget gen.

"Så du och Xander har gjort slut?" Han sliter blicken från vägen och ser på mig. Jag nickar. Jag säger inget mer för jag att prata om Xander är det sista jag vill.

"Det kom egentligen inte som en överraskning, han verkat förkrossad, har inte lämnat sitt rum på 3 dagar" Jag ser på honom men svarar inte. För vad ska jag egentligen svara. Han vrider återigen blicken och ser på mig. Det är nästan obehagligt, hur lika han och Xander är. Hur dom har samma ögon och hur dom ser in i mina på samma sätt. Jag märker inte ens när han för bort en hårslinga ur mitt ansikte. Jag rycker till och vänder blicken mot vägen.

Paniken griper tag om mig.

"Akta trädet!!"

SENARE...

"Vad fan gör du här?!" Säger Xander till Philip och hans irritation är påtaglig. Philip rätar på sig och håller sig stående med hjälp av väggen.

"Du, jag har en fet jävla huvudvärk" säger han och håller sig mot tinningen. Att han är full märktes så fort han klev in i huset. Det är fan måndag. Jag ser på Xander och hans ansiktsuttryck visar att han har lust att slå in hans huvud i väggen. Just nu vilar några meters avstånd mellan dom. 

"Du borde gå" säger Xander kyligt och ser på honom. Philip går bort till kylskåpet och tar fram en flaska vatten. Han halsar halva och ser sen på Xander. Plötsligt kommer Grace fram från vardagsrummet och springer glatt fram till Philip. Han ser inte ens på henne utan håller kvar ögonkontakten med Xander.

"Det här är mitt hem också" är det enda han säger och rycker på axlarna.

"Vi vill inte ha dig här" Xanders röst är lika kall som förut men det ligger en underförstådd ilska. Det är som en terrorbalans mellan dem där de båda vet att de kan utplåna varandra. Någon av dem kommer tillslut inte klara av vad det här är för situation vi tre befinner oss i. Jag vet inte vad jag ska göra förutom att bara stå och se på vad som nu sker mellan dem. 

"Vi?" Philip ser runt och fastnar med blicken på mig.

"Åh hej" hans tillgjorda röst får mig nästan att spy. Xander vänder sig om och ser på mig. Jag ser snabbt upp på honom och det enda jag vill är att hans ska ta oss härifrån.

"Gå upp till mitt rum, hämta dina grejer så kör jag hem dig" Xander låter irriterad och jag rycker till. Han irriterad mot mig var det sista jag förväntade mig. Det känns som den irritationen är mer riktad mot Philip än vad den är mot mig.  Jag nickar och börjar gå mot hans rum. Grace tassar efter mig men plötsligt hejdas jag av Philips röst.

"Jag kan köra hem dig. Förutom att vi krockade var det ju trevligt sist, med kyssen och allt" Mitt blod stannar. Jag ser fram och tillbaka först på Xander och sen på Philip.

LOVERBOY 2Место, где живут истории. Откройте их для себя