(Melanies POV)
-Du får sitta här och vänta
-Okej
Hon satte mig på en stol utanför rummet pappa var inne i.
Nervös och skakande så tittade jag in i fönstret men det enda jag såg var gardiner som täckte för pappa liggandes i sängen och människor som försöker få han till liv.
Jag kände en kram som kom bakifrån. Det var Martinus armar. Men jag drog snabbt bort dem argt.
-Vad är det? Är du arg på mig?
-DU VILLE ATT JAG SKULLE LÄMNA HAN TILL ATT DÖ. KLART SOM FAN JAG ÄR ARG. DU FICK MIG ATT TRO ATT DU VAR EN RIKTIG VÄN MEN DU ÄR LIKA FALSK SOM ALLA ANDRA
-Aj.
Han vände sig om och gick.
Mina tårar rann bara mer nu.
-Melanie?
Mina ögon öppnades snabbt
-Aa?
-Din pappa är nykter och är vaken nu
-Kan jag se han?
-Ja
Jag ställde mig och gick in försiktigt.
Pappa låg på sängen och kollade på mig. Hans beteende såg jag redan var annorlunda.
-Hej
Sa jag försiktigt
-Hej gumman
Mitt hjärta var som en sten när tanken på att han skulle bli som vanligt snart igen.
-Hur mår du?
-Sådär
-Har du ont?
-Nej, men allt detta var tack vare dig. Tack älskling. Jag tror inte jag säger detta ofta men jag älskar dig
-Gör du verkligen det?
-Ja såklart jag gör det
-Jag menar, du beter dig helt annorlunda här på sjukhuset för att vara en "bra" pappa. Detta är första gången du är nykter på några år och du låstas som ingenting. Du fucking våldtar mig, slår mig, ger mig en fucking halv potatis till min frukost,lunch och middag sammanlagt. Och det värsta är att du skyller mammas död på mig. Visst det kanske var mitt fel men jag blir påmind om det varje jävla dag. Så då frågar jag, älskar du mig verkligen?
CZYTASZ
Bad habits ✔
Fanfiction-Har du någon annan? -Min pojkvän? -Som inte är ett sex freak då -Han är inte det?! -Iallafall, min poäng är att jag kommer fortsätta att irritera dig då Bästa i Romantik: 3 TACK! Fanficiton: 5 Detta gör mig så glaaad<333 Marcusochmartinus: 1...
