Bad habits ✔

Jag vill inte ens andas samma luft som henne

(Martinus POV)
-Käften bara Martinus?! Såklart det är ditt fel att hon är här?!
-Hon satte sig faktiskt själv i denna situationen
-Men vadå?! Så att misshandla henne blev plötsligt okej då eller?! Speciellt eftersom hon blivit Slagen hela sitt liv?! Då blir det ju mer ok?!!!
-Riktigt så är det inte....
-SÅ VAD ÄR DET DÅ??
-Kan inte ni båda bara gå?
Vi vände oss snabbt om och såg att Melanie satt trött upp i den obekväma sjukhusbädden.
-Va? Varför?
-För att ingen av er har brytt er om mig på sistone och nu så är ni plötsligt här som om ni blev tvingade eller något
-Men Melanie vi bryr oss om dig, eller hur Martinus?
Sa Marcus och puttade lite lätt på min arm
-Mm
-Men snälla bespara eran sorg eller något, kan ni dra?
-Melan-
-Gå sa jag
-Nej jag tänker inte dra
Sa Marcus
-Ge mig en jävligt bra anledning så ber jag inte personalen att komma och ta bort er
-För att vi älskar dig
Marcus ord igen
Det blev tyst en stund innan hon svara tillbaka
-Bullshit
Hon tryckte på den gröna knappen och en doktor kom instormade.
-Okej hej Melanie jag heter Karin, vad bra att du är vaken
-Mm
-Jag måste bara fråga en fråga då din mamma bad mig om att göra det så ni kan göra en anmälan
-Ehm okej? 
-Vem var det som slog dig?
Min puls ökade enormt och Melanie kollade på mig.
-Ingen, jag fick en boll på idrotten i ansiktet
-Ahh okej, men var det något?
-Kan du be dem två att gå? Jag vill inte att dem stannar..
-Om dem är i din familj kan jag tyvärr inte göra det
-Det är dem inte
Karin vände sig om mot oss och log lite.
-Då är det dags att gå killar
Hon placerade sina händer på våra ryggar och puttade oss lite lätt.
-Men jag vill stanna
-Ni är inte familj
-Men snälla
-Nej
Hon puttade ut oss ur rummet sedan gick hon.
-Martinus!
-Vad?
-Du skulle sagt att du var hennes pojkvän?!
-Men nej? Varför skulle jag det
-För då hade du fått stanna?!
-Men jag ville inte stanna??! Jag vill inte ens andas samma luft som henne.
-Jag trodde aldrig du skulle sjunka så lågt som du sjunkit nu..