Bad habits ✔

pedofil

(Melanies POV)
Både Martinus och Marcus har varit borta hela dagen, klockan var nu 1 på natten och jag låg i sängen kollandes upp i taket.
Både Gerd-Anne och Kjell-Erik sa att de hade pratat med Marcus och han hade därefter sagt att han var med Martinus. Men jag har inte fått tag på någon av dem.
Oron var på topp och tänkandet hade gått igång för längesedan.
Sedan, helt plötsligt hörde jag hur dörren öppnades långsamt och försiktigt där nere. Så jag tog mina kryckor och så snabbt som möjligt gick jag ner för att se vem det var. Det var Marcus och ingen. Han hade ingen med sig.
-Vart är Martinus?!
Frågade jag oroligt med den lägsta rösten jag hade
-Vet inte, jag har letat överallt och har inte hittat han.
-Tänk om han är död? Tänk om han-
-Sluta Melanie, han lever och är säkert okej
-Gå och lägg dig så får vi hoppas att han är här imorgon
-Jag kan inte sova
-Försök? Okej?
-mm
Jag gick upp och la mig i sängen igen och försökte somna vilket inte gick bra.
***
-Gooodmorgon
-Är du allvarlig Marcus? Jag var precis påväg att somna
-Har du inte sovit?!
-Nej va fan tror du? Martinus är fortfarande inte tillbaka
-Va?!
-Men herregud hur många gånger ska du bli överraskad på en minut?
-Du skojar?
-Nej?
-Jag ringer han, försök du också, nu!
-Ok..
segt tog jag fram mobilen och ringde martinus.. Det gick en gång,inget svar, två gånger, inget svar. Jag ringde för sista gången nu och han svara men det var helt tyst i luren.
-Omg! Martinus!!
Det var fortfarande knäpptyst
-Hallå? Martinus? Vart är du?
-ute.
-Snälla kom hit?
-Nej.
-Snälla? Jag har inte kunnat sova utan dig
-Du brukar inte kunna somna..
-Men jag få iallafall någon timma om du är här, inatt fick jag ingen
-Hemma om 5
Sa han innan han la på.
Så snabbt som jag kunde tog jag mina kryckor och gick till Marcus.
-Han svara! Han kommer hem om 5 minuter
-Okej vad bra
-Jag klär på mig mina kläder så att jag inte har pyjamas på mig sen så kan vi äta och sen gå till skolan
-Aa
Jag gick till rummet och bytte om och precis när jag var klar så öppnades dörren av Martinus. Jag gick snabbt dit och krama han. Nu började mina tårar leta sig ner för mina kinder.
-Vart har du varit?
-Ute
-Varför?
-Hela skolan kommer tro att jag en pedofil eller något
-Nejdå! Om jag är med dig måste dem väl ändå förstå något och sedan att själva Oskar sa det gör det inte värre? Han är ju känd som det han la på dig
-Sant
-Klä på dig andra kläder och kom ner sedan
Sa jag och pussa han på kinden
-Okej