Bad habits ✔

Jag hatar dig jävla psyko

(Melanies POV)
Jag visade lappen till Adam som kollade lite undrandes på den.
-Ska du gå?
Fråga Adam lite tyst
-Jag vet inte, tro inte det...
-Varför inte det?
-Vågar inte...
-Men gå ut och prata med han, han förtjänar det
-Eller så går jag hem
-Är inte din mamma hemma?
-Jobbar
-Gör vad du vill Melanie men om jag hade varit dig hade jag gjort så att jag hade pratat med han
Jag vände mig om mot Martinus och såg dödsblicken han gav mig. Snabbt vände jag mig om igen.
Jag ställde mig upp och gick till Hans.
-Vad är det Melanie?
-får jag gå hem? Jag mår inte så bra..
-Vart har du ont?
-Magen och jag har stor huvudvärk
-Aa okej Melanie
-Tack
Jag gick ut och skyndade mig att ta min väska och jacka innan jag gick snabbt ut. Jag gick hem och slängde mig själv i min säng tänkandes på vad gjort.
Jag ställde mig upp och kollade ut genom mitt fönster med rödsprängda ögon. På andra sidan så stod en annan i fönstret och stirrade på mig.
Jag gnuggade mina ögon och koncentrerade mig extra mycket. Personen som stod där var ingen mindre än Martinus. Han vände sig om innan han snabbt sprang iväg. Mina ögonbryn åkte nedåt, vad skulle han göra? Sen fattade jag. Snabbt sprang jag ner och jag hann precis låsa dörren innan handtaget åkte ner. Snabbt sprang jag sedan till baksidans dörr och låste den. Sekunden efter såg jag Martinus stå utanför glasväggen. Hans ögon visade ilska på den nivån jag aldrig sett förut. Mina ögon visade sorg och ånger.
-Låt mig komma in
Sa han argt. Hans käkar var spända och hans ögon uppspärrade..
Jag nickade långsamt och svagt ett nej medans jag kollade ner i golvet.
-Jo jävla idiot. Öppna!
-Mm
Skakigt lyfte jag upp min hand och vred om låset. Jag backade ett steg och kollade upp igen. Martinus kom in och innan han gjorde något annat så slog han en rak höger i ansiktet.
Min skakiga hand fördes upp mot min kind.
-Det var för att du gjorde slut
Han slog en till nu
-För att du ljög om din mamma
Ett till slag i ansiktet fick jag
-För att du ljög om att du var död
Ennu en till
-För att du kom tillbaka och alla fick veta utan mig
Det 5 slaget kom nu
-För att Marcus fick veta sedan start att du levde
6
-För att du gick till skolan
7
-Ennu ett slag för att du sprang ifrån mig
8
-För att du sprang ifrån mig igen
9
-Och det sista, för att du förstörde hela min värld när jag fick samtalet.
10
Han hade slagit mig det hårdaste han kunde 10 gånger...
Mina tårar rann fortfarande medans han bara visa ilska.
-Förlåt
Sa jag så tydligt jag kunde med min hackiga röst.
-Jag hatar dig jävla psyko
Han gick ut och smällde igen glasdörren hårt.
Jag kollapsade på golvet och började hyperventilera innan allt blev långsamt svart.