Bad habits ✔

Tre dagar har du på dig

(Melanies POV)
Den efterlängtade kramen jag önskat för har nu gått i uppfyllelse. Jag kramade om min egna mamma. Min älskade mamma. Vi släppte kramen och hon kollade på mig med tårar i ögonen.
-Förlåt gumman, det var inte meningen att det skulle ta såhär lång tid innan jag skulle ta kontakt med dig igen
-Det gör inget
-Jo det gör det, hur har du haft det?
-Det har inte varit de bästa tiderna i mitt liv
-Åhh gumman..
-Kan vi bara dra hem nu? 
-Ja såklart
Tillsammans så hoppade vi in i hennes bil och hon körde oss mot det nya huset.
Hon stanna bilen och mina ögon spärrades upp.
-Här är det
-Va? Nej här kan det inte vara
-Jo gumman det är här
-Men det går inte
-Sluta nu, nu går vi in
Jag satte luvan på huvudet och dubbelkolla husnumret ifall detta kunde stämma. Det gjorde det. Jag är granne med Martinus....
Jag öppnade dörren och gick igenom huset.
-MELANIE KOM LITE
I panik sprang jag till mamma
-Schh skrik inte mitt namn så högt!
-Jag behövde bara din hjälp
-Jaja
-Kan du ta dina saker och lägga dem på ditt rum?
-Vilket är mitt rum?
-Gå upp och sedan första dörren till höger.
-Kan jag inte ha ett annat rum?!
-Melanie sluta bråka med mig nu!
-Okej!
Jag gick upp på mitt rum och slängde ner mina väskor. Jag kollade ut genom fönstret och in i Martinus fönster för att se om han var där. Vilket han var.. han låg på sin säng stirrandes upp i taket..
Jag fick dåligt samvete och det tryckte ner mig som en sten.
Min mobil ringde så jag svara..
-Hej Melanie
-Ehm hej? Vad är det nu?
-Jo vi skulle bara berätta att din skola vet nu att du lever men din pojkvän och pappa får du berätta själv till
-Ehm...Okej
-Hejdå
-Hejdå
-Melanie!
-Ja mamma?
-Kom ner lite
Jag gick ner och såg hur mamma stod med Marcus bredvid sig. Han fake log mot mig.
-Han sa att ni kände varandra?
-Ää aa..
-Men va bra då, du kan följa med henne upp till sitt rum
Skakigt så gick jag upp för trappan med en arg Marcus bakom mig.
Jag satte mig ner på sängen som fanns i rummet och Marcus satte sig på golvet framför mig.
-Du lever, du ljög, du såra han och nu flytta du granne med han. Jävligt bra gjort!
-Hur skulle jag veta att vi skulle flytta och bli grannar?
-Vet inte, vet bara att du inte gör något rätt just nu och jag är jävligt arg på dig. Och om du snart inte berättar till han så gör jag det.
-När är senast?
-Tre dagar har du på dig
Sa han innan han bestämt och argt gick ut.