Hej Marcus....

387 11 13
                                    

*dagen efter*
(Melanies POV)
-Vad har vi nu Adam?
-Vi har musik
-Okej, men du?
-Aa?
-Hur går det med dig och Marcus?
Sa jag och lyfte upp och ner på mina ögonbryn.
Han slog till mig lite lätt på armen.
-Det går väl bra
Sa han och drog ut på "a" i det sista ordet.
-Ni e goalsssss
-Nej men sluta nu
Sa han och skratta lite smått
-Okej
-Men du och Martinus då?
-Ja han kom in i mitt hus och slog mig några gånger om vi säger så
-Va?! Är det därför du har blåmärken?
-Jupp
-Okej vi pratar mer om det sen, nu måste vi gå till musiklektionen
***
-Hej mamma
-Hej gumman, hur mår du idag?
-Jag mår bra, vart är du?
-I köket, jag har en liten överraskning åt dig
-Okej
Snabbt och glatt gick jag in i köket och där satt mamma med någon man. Jag såg bara ryggtavlan så jag kunde inte direkt tyda vem det var eller om jag ens känner han.
-Hej?
Båda vände sig om och mannen som jag såg gjorde mig rädd. Det var pappa som satt bredvid mamma. Jag svalde hårt och jag kände svetten rinna ner för min panna.
-Vad gör du här?
-Jo Marie ringde och det gjorde mig så glad att jag bara behövde komma hit
-Har ni löst allt?
-Ja allt är solklart
-Ska ni bli tillsammans igen?
Båda titta på varandra innan mamma svara
-Nej jag gillar fortfarande min kille, Jan
-Ahh okej...
med hackiga steg vände jag mig om och gick upp. Väl inne på rummet så tog jag upp min mobil och i panik så funderade jag på vem jag skulle ringa. Adam, Marcus eller Martinus. Martinus hatar mig, Marcus ogillar mig och Adam är min vän. Men han borde inte bli inblandad... jag tryckte på Marcus namn och ringde.
-Hej Marcus....

Bad habits ✔Where stories live. Discover now