Bad habits ✔

besviket

(Martinus POV)
-Här Martinus, ät
-Nej tack, jag är inte hungrig
-Du har inte ätit sedan i förrgår, ät
-Jag är inte hungrig Marcus
-Men jag går inte förens du ätit
Han stängde dörren och kom in med brickan som hade mat på.
Han satte den på mina ben för att signalera att jag skulle börja äta.
-Okej då
Jag tog den rostade mackan med lite ost på och förde in den i munnen.
-Martinus, vad är det? Du har bara suttit i ditt rum nu för tre dagar i streck, jag har bara sett dig när du gått på toa och mamma samt pappa börjar redan märka
-Jag har så dåligt samvete om det som hände med Melanie, jag klarar inte av att se henne
-Men du måste visa dig, du sa knappt hej till mamma eller pappa igår
-Jaja
-Ät upp så kan vi spela lite FIFA eller något
-mm
Marcus gick ut och jag fortsatte äta på min macka. När jag ätit upp så ställde jag mig trött upp och gick ner till Marcus.
-Hej Martinus
-Hej mamma...
-Hur mår du? har något hänt?
-Är bara trött
-Mm, okej
Jag fortsatte gå till teverummet men blev stoppad av en glad Emma.
-Heeeej Martinusss jag har saknat dig
Sa hon och kramade mig så hårt hon kunde
Jag skratta lite och log åt henne
-Jag har saknat dig med
Hon släppte mig och sprang iväg, jag gick in i teverummet där Marcus och Melanie prata. Snabbt ställde jag mig bakom väggen för att lyssna.
-Marcus, jag kan inte förlåta han just nu men jag älskar han för mycket för att göra slut. Asså faan att han skulle få mig att bli kär.
-Melanie lyssna, han är på riktigt kär i dig också. I början var det meningen att bli vän med dig för att han skulle gottgöra det han hade gjort men riktiga känslor har bildats. Han har knappt ätit dem här dagarna och han har inte varit utanför sitt rum.
-Det förändrar inte att han våldtog mig?
-Jag vet Melanie men jag ville bara att du skulle veta hur mycket han älskar dig
-Jag saknar redan hans närhet och det har gått tre dagar. Jag kommer inte klara mig utan han..
-Förlåt han då
-Men jag kan inte förlåta han, det är det som är problemet
-Vad ska han göra för att bevisa att han älskar dig då?
-Asså han har inte ens försökt göra något, det har dragit lite i mig. Men egentligen ingenting, jag vill bestämma mig utan att ha fått något som kan ändra det valet.
-Jag förstår...
-Men han skulle ju spela FIFA med dig så jag går upp så länge
-Okej
Det blev tyst och sedan gick hon förbi mig. Hon kollade besviket på mig innan hon gick upp.