Bad habits ✔

vet att vi inprincip hatade varandra i början

(Melanies POV)
-Melanie?
Långsamt öppnade jag ögonen och insåg att Marcus stod och kolla på mig.
-Vad är det?
Svarade jag trött tillbaka
-Du måste vakna, klockan är två
-Jag vill inte vakna och....möta han
-Ni behöver inte prata och som sagt, du kan vara med mig så länge
-mm, Okej
Jag ställde mig upp från den hårda, obekväma madrassen som låg placerad på golvet och tillsammans med Marcus gick jag ner till köket.
-Är du hungrig?
Sa han och öppnade kylskåpet
-Ja men det kanske är lite försent för frukost?
-Jupp men du kanske kan äta lite pizza?
- Nej tack, jag är ändå inte hungrig
-Du ska äta
-Varför ska du ens tvinga mig?
-För att just nu mår du dåligt och jag vill inte att dina "bad habits" ska komma tillbaka
-Ge mig en macka då
-En kebabpizza fixar jag direkt
Han fixade tre bitar av kebab pizzan medans jag satt och vänta på att han skulle vara klar.
När han var klar så satte han sig bredvid mig och vi började äta på pizzan.
-Hur ska vi göra med era föräldrar? Dem kommer förstå att vi bråkat eller något och jag vill ändå inte slänga för mycket skit på han eller skvallra
-Bete dig bara normalt men tvinga dig inte att le eller något
-Men om dem märker och börjar fråga frågor?
-Så säger du vad du känner för att säga
-Tack för att du finns Marcus, vet att vi inprincip hatade varandra i början
-Jag hatar dig faktiskt inte längre och varsågod
Jag skrattade smått och slår till han med armbågen lätt på hans arm. Han log och åt en bit av hans pizza.
-Vad vill du göra idag?
-Va? Ska vi göra något idag?
-Jag vill få dig på andra tankar
-Tack Marcus men jag vill helst vara själv idag
-Säkert?
-Aa, men om jag orkar kanske imorgon?
-Det låter bra
Jag kramade om han innan jag ställde mig upp och la tallriken på diskbänken.
-Jag går ut en stund
-Nej
-Jo Marcus?
-Inte utan att någon följer med dig, man vet aldrig om din pappa är där.
-Men jag vill gärna tänka ensam en stund
-Ta mitt rum, jag klarar mig i timmar utan att vara där
Jag krama han och log smått
-Tack
-Varsågod
Jag gick upp och satte mig på madrassen. Jag la mig ner och kollade upp i taket. Det var det jag gjorde, inget mer, jag ville inte göra något mer. Detta är väldigt svårt att ta in. Personen jag trodde bara hade gett mig positivitet hade varit en av anledningarna som jag ville dö för någon månad sedan.