Bad habits ✔

För ett år sedan var jag Oskars flickvän...

(Melanies POV)
-Hur mår du?
-Allvarligt, Mår jag skit efter igår
-Det var en jävlig natt
-Aa...
-Hur är ditt ben?
-Det gör ont, hur mår du? Jag menar du såg när han...Gjorde det han gjorde mot mig och han tvingade dig att skära dig...
-Armen gör ont men inte tillskrivnas med mitt psyke. Den enda bilden i huvudet jag har just nu är när du ligger i sängen helt hjälplös och skriker samt gråter för ditt liv.
-Men du? Svara ärligt på denna frågan...
-Ja Melanie....
Sa han dystert och man såg hur han skämdes
-Va?
-För något år sedan så våldtog jag hans flickvän. Jag var full och någon hade drogat mig så jag gjorde det inte medvetet!
Hela jag spändes och jag hade inga ord för det han nyss sagt. Skojar han? Eller har han verkligen gjort det?
Min kropp började darra smått och jag bara satt där.
-Snälla säg något
-Jag har inga ord...
-Jag är verkligen ledsen..
-Jag med
Jag ställde mig upp och haltade mig vägen upp till Marcus rum eftersom jag visste att han skulle inte skulle lämna mig ifred ifall jag gick in på hans rum. Jag satte mig på Marcus säng med ryggen mot väggen och mina ben drog jag närmare kroppen. Min blick var fäst på den vita väggen och mitt ansikte visade inga känslor. Jag drog mina händer genom mitt hår och precis då insåg jag vad som hänt. Martinus har våldtagit någon och den personen kan fortfarande må dåligt över det. Anledningen varför hon mår dåligt är då på grund av Martinus. Mina ord hade tagit slut och jag kände mig helt stum.
En tanke slog mig och jag blev helt chockad, varför kom jag inte på det?För ett år sedan var jag Oskars flickvän...
Jag började tänka tillbaka på alla gånger jag blivit våldtagen som inte Oskar eller pappa hade gjort. Det var en speciell som fastna. Det var på någon fest och jag kommer ihåg att det var någon som drog mig ifrån och in på ett rum. Jag såg bara bakhuvudet på personen och han var blond. När vi kom in i rummet släckte han det och sedan började hela skiten. Kan det ha varit han?
-MARTINUS
Jag hörde hur Martinus sprang upp för trappan och in kom han. Jag hörde hur andfådd han var och i ögonvrån såg jag hur han såg nervös ut. Min blick fortfarande fäst på väggen.
-Var det mig? Var det mig du våldtog?
Han svarade inte så jag kollade på han och hans huvud var riktad ner mot golvet.
-svara Martinus
-Ja Melanie, men-
Jag kollade på han med ett besviket ansikte, jag var jävligt besviken. Några tårar letade sig nu ner från mina kinder.
-Inga jävla men, Du har fucking våldtagit mig, är det därför du har försökt och komma nära mig? För att du är "ledsen"?
-Jag är verkligen ledsen
-Så du är bara ihop med mig för att du ska få ett bättre välmående och få mig att må bra? Du älskar inte mig på riktigt. Du har bara låstas hela tiden.
-Melanie..
-Jag fucking litade på dig och det var du ensam om. Du har fått mig att känna på ett speciellt sett som ingen fått mig att känna på år men det gjorde du bara för din egna skull.
Jag ställde mig upp och förstörd haltade jag förbi han in till rummet för att packa ihop alla mina saker och för att ge tillbaka hans. Jag tog på mig mina kläder och packade ihop resten.