Bad habits ✔

Ops i lied

(Melanies POV)
-Godmorgon älskling
-Morgon
-Vill du ha frukost?
-Jag kan ta lite yoghurt
-Här
-Tack
Jag satte mig vid bordet och åt lite av yoghurten som mamma gav mig. Det känns helt sjukt att hon faktiskt lever och är här med mig just nu.
-Du gumman
-Aa?
-Jag vet att du sa till mig att jag skulle vänta till att skriva in dig till skolan tills nästa vecka
-Aa
-Men du måste gå i skolan så du ska dit om en halvtimma
-VA?!
-Aa
-MEN DU KAN INTE GÖRA SÅ
-Jag har precis gjort så Melanie! Jag är din mamma och jag bestämmer över dig
-Vart var du 7 år sedan?
Sa jag argt innan jag gick upp för att fixa mig till skolan. Jag strunta i sminket och tog på mig jeans och en gul hoodie. När jag var klar med det så gick jag ner igen där mamma stod och vänta på mig.
-Hejdå älskling, vi pratar mer senare, ok?
-mm
Jag tog på mig mina skor och gick sedan ut för att gå till skolan.
Jag öppnade dörrarna och gick in. Allas blickar var riktade mot mig och de flesta var chokade.
Sen såg Adam mig och snabbt gick han fram och krama mig. Jag krama tillbaka lite löst.
-Jag trodde du var..
-Jo jag vet, alla trodde det
-Vet Martinus om det? Har du pratat med han?
Jag nicka huvudet långsamt.
-Han måste få veta
-Jag vet..Men jag ska nog berätta-
Jag blev avbruten mitt i meningen av att jag fick en notis. Jag tog upp mobilen och jag fick världens chock när jag såg det sms jag fått.

Marcus Gunnarsen ❤️

Marcus Gunnarsen ❤️
Så, han vet nu!

Jag
VA DU SA TRE DAGAR MARCUS DET HAR GÅTT EN

Marcus Gunnarsen ❤️
Ops i lied🤫😉

Jag
Waow det var så lågt av dig Gunnarsen

Marcus Gunnarsen ❤️
Men snälla nån! Du måste väl förstå att jag inte klarar av att se han såhär förstörd! Han går före allt!
Och en varning, han kommer till skolan bara för dig idag :)

Jag
trodde vi var vänner.......

Jag la undan mobilen och Adam kollade spänt på mig.
-När hade du tänkt att berätta?
-Senare idag..
-Det var inte snällt av Marcus...
-Kanske inte....
-Ojdå..
-Vad?
-Kolla vem det är som är påväg in i skolan..
Skräckslagen vände jag mig snabbt om och såg att Martinus var påväg in hit. Mina ögon spändes upp och jag började gå snabbt ifrån innan jag blev stoppad.
-MELANIE!
Skrek han argt till mig.
Ska jag gå till han eller fortsätta gå?
Jag fortsatte att gå ennu snabbare in på den stora toaletten. Snabbt låste jag och satte mig på golvet stirrandes på den vita dörren.
Min kropp skaka och mina ögon rann.
-Melanie?
Hörde jag Adam ropa utifrån.
Jag svara inte utan försökte istället få mitt hulkande att sluta så att han inte kunde höra mig. Dörrhandtaget åkte ner men dörren öppnades inte då den var låst.
-Melanie jag vet att du är där inne, öppna...
-Adam gå, du kommer komma försent till lektionen
-Jag skiter i det nu, öppna
Jag tog ett djupt andetag innan jag låste upp dörren men satte mig snabbt därefter på golvet igen. Han öppnade dörren men stängde och låste efter sig direkt. Han satte sig bredvid mig.
-Varför sprang du ifrån han?
-Jag klarar inte av att prata med han....
-Men du måste
-Jag vet..
-Torka av dina tårar så går vi in till klassen tillsammans
-Men
-Inga men Melanie
-Okej...
Jag ställde mig upp och tråkade bort tårarna försiktigt innan vi tillsammans gick i den tomma skolkorridoren in till klassrummet. När vi steg in var allas blickar riktade mot mig.
Det blev en stel tystnad vilket Hans som tur var bröt.
-Ehm, hej och välkommen tillbaka Melanie
Jag svara inte han då mina tårar skulle falla ner.
-Du kan sätta dig bredvid Adam
Tillsammans gick vi till hans plats och vi satte oss där. Alla började jobba igen och det var lite små prat och blick efter blick fick jag ta emot.
Helt plötsligt fick jag något kastat på min rygg. Jag vände mig om och kolla på golvet, där låg en pappers boll. Jag tog upp den och väckla ut den till ett vanligt A4 igen. På lappen stod det "Vi ska prata NU. Gå ut och vänta på mig vid bänken på skolgården//M.

_____
Det är skola imorgon.....