Bad habits ✔

UT PETER NU!

(Melanies POV)
-Hej Melanie...
-Snälla kan du komma?
Min röst var hackig och jag kände rädslan genom hela min kropp.
-Va? Vad har hänt?
-Mamma pratar med pappa där nere...Dem verkar vara vänner och jag vill bara ut härifrån..
-Jag kommer nu så kan vi gå hem till mig
-Nej Martinus är där och vi alla vet vad som hände sist vi var i samma rum..
-Martinus är inte hemma...
-mm...Okej men kan du snälla bara hämta mig?
-Jag kommer nu
-Tack
De tre pipen uppenbarades och visade att han lagt på.
Jag torkade bort dem få tårarna och precis då knackade det på dörren där nere.
-MELANIE DIN VÄN ÄR HÄR
det var pappa som ropade det. Jag tog det halvtomma cigarettpaketet och tändaren och la ner dem innanför byxorna och sedan drog jag tröjan över så man inte såg dem.
Jag gick ner och där stod pappa bredvid Marcus.
-Så vad ska ni göra?
Sa han och log på sitt hemska sätt
-Inget som angår dig
Jag knöt skorna och gick ut till Marcus. Sedan gick vi över till hans hus. Vi möttes direkt av Emma,Gerd-Anne och Kjell-Erik..
Det såg ut som om allas deras hjärtan stannade upp för en sekund innan dem visade något uttryck.
-Melanie?!
-Ja det är jag..
Emma sprang fort fram till mig och krama mig jätte hårt. Jag kramade tillbaka.
-Melanie jag har saknat dig
-Jag har saknat dig med Emma..
-Vi har saknat dig
Jag kollade upp mot Gerd-Anne och Kjell-Erik. Jag log mot dem.
-Martinus kommer nog hem snart då kan du träffa han också
-Ahh...Ehm...aaa
-Jaja mamma men nu måste vi gå upp
-Okej
Marcus tog tag om min arm och drog upp mig till rummet.
-Hur mår du?
-Skit..Hur mår Martinus?
-Jag vet inte , han har inte varit sig lik.. 
-Vad menar du??
-Han har varit inlåst på sitt rum, ibland har han tjejer på besök och han slog dig senast.
Mitt hjärta stanna.
-Tjejer?
-mm
Jag gjorde ju slut med han pågrund av att han skulle få hitta en ny tjej... så varför gör det så ont?
-Melanie? Hallå?
Jag väcktes tillbaka till verkligheten
-Äh aa? Va? 
-Du hörde inte vad jag sa?
-Nej, förlåt
Han sucka lite lätt
-Jag undra om hur du mådde över det men jag tror jag fick mitt svar
-Mhmm
Båda hörde skratt utifrån. Vi ställde oss upp och med våra undrande ansikten så kollade vi vad det var. Martinus hånglade med en annan tjej och han log. Mitt hjärta gick i tusen bitar och dem tusen bitarna gick i tusen bitar till.
En enstaka tår åkte långsamt ner för min kind. Fler och fler bildades och från ingenstans harklade sig Marcus.
Dem två avbröt det dem höll på med och deras blickar riktades mot mig och Marcus.
Martinus ansikte ändrades från lycklig till överraskad, men inte på det bra sättet. På det dåliga.
Han ville säga något men han fick inte fram ett enda ord. Snabbt trängde jag mig förbi dem och sprang ut ur deras hus in till mitt. Jag stormade in och mammas samt pappas blickar riktades direkt mot mig.
-Gumman mår du bra? Varför gråter du?
-NEJ MAMMA JAG MÅR INTE BRA?!
-Men vad har hänt?
frågade pappa
-VAD SOM HÄNT? SKA VERKLIGEN DU FRÅGA MIG DET PAPPA?! ALLA DESSA ÅR HAR DU VÅLDTAGIT MIG, INTE GETT MIG MER MAT ÄN NÅGON JÄVLA POTATIS ELLER NÅGOT. JAG LAGADE MATEN TILL DIG. DU SUPADE DIG FULL VARJE DAG. SLOG MIG TILLS JAG KUNDE KNAPPT KÄNNA DEN DELEN DU SLOG?! FICK MIG ATT SKÄRA MIG SJÄLV?! SKYLLT MAMMAS DÖD PÅ MIG?! SÅLT MIG SOM HORA TILL NÅGON JÄVLA TRETTIO ÅRIG MAN?! OCH DU UNDRAR VAD SOM HÄNT?! JAG KAN INTE VARA I NÄRHETEN AV DIG UTAN GRÅTA ELLER KÄNNA SMÄRTA, BLI RÄDD OCH TAPPA ANDAN. DU HAR FÖRSTÖRT MITT LIV!
Mamma kollade chokat på pappa och han såg arg ut.
-Ut Peter
-Va nej? Låt mig förklara
-Om hon inte har dem ärren på handleden så stannar du
Jag drog upp min tröjärm och visade mamma.
-UT PETER NU!
Långsamt gick han ut och smällde dörren med en smäll.
-Förlåt gumman
Sa hon med tårar i ögonen och kom fram för att krama mig.