Chanels perspektiv
-" Jadu Dante Lindhe, du är också jävligt attraherande. Synd bara att du är ett fakeas"
Det tog inte ens 3 sekunder och jag känner hur hans läppar kraschat in i mina. Han för mig sakta och säkert ner i soffan så att han ligger överst utan att avbryta strulet. Hans händer är placerade i soffan och mina runt hans kinder.
Vänta.
Vafan håller jag på med?
Snabbt drar jag ifrån och kollar storögt på honom.
-" Vad är det?" Frågar han och kollar med en sne blick på mig.
-" Vi, vi kan inte" säger jag utan att kolla på honom, han släpper ut en stor suck innan han förvånansvärt sätter sig åt sidan så jag får lite frihet att gå.
-" Hejdå Dante" säger jag och går mot hallen, han kollar med en frågande blick på mig och slänger sig upp ur soffan.
-" Hey vart ska du?" svarar han och tar tag i min arm så vi står väldigt nära varandra.
-" Hem"
-" Nej du kan sova här" va?? Jag kollar in i hans blåa ögon ett tag och tar en av dem blonda hårslingor som ligger lite framför ögat på han och drar den genom hans hår, släpper ut en suck och svarar.
-" Nej Dante, jag måste hem" viskar jag fram lite högre än en viskning, kysser han förvånansvärt på kinden och vänder på klacken mot hallen. Sätter på mig mina skor och jacka, trycker ner dörrhandtaget, innan jag stannar upp och kollar på Dante. Som står kvar på sin plats.
-" Tack för hjälpen Dante" trycker ner handtaget och går, utan att vänta på ett svar.
Dantes perspektiv
Kvar blir jag lämnad själv i mitt hus, stående med blicken kvar på dörren som precis slagits igen. Men vad ska jag göra? Hon valde att lämna, fine.
Nästa dag
Skolans stora portar slår jag upp och kliver in med stil i korridoren såhär 07:55 på morgonen. Några blickar drar jag till mig som vanligt men skiter fullständigt i dem, utan har blicken fast på mitt mål jag söker. Bingo. Jag märker hur folk börjar följa mig med blicken då det är rätt uppenbart vart jag styr mina steg.
-" Hallå" säger jag och lutar mig mot skåpet med hjälp av handen som stöd. Hon kollar med en fundersam blick på mig innan hon slår igen skåpet och lutar sig med överarmen mot det.
-" Vad?" Svarar Chanel och drar på sig luvan på sin gråa fila hoodie.
-" Du kommer inte kunna dissa mig förevigt, var lite tacksam" svarar jag och ler lite smått.
-" Dante vi skulle aldrig gjort något igår, det var ett misstag och kommer aldrig hända igen" säger hon och inte förens nu märker vi båda hur hela korridoren står knäpptysta och lyssnar på vårat samtal.
-" Fuck" mumlar hon för sig själv. Hela korridoren står med stora munnar och börjar mumla om massvis av saker. Undra hur mycket skvaller det kommer spridas nu.
-" Jävla skit" brister jag ur mig och puttar mig förbi henne så hon åker in i skåpet med en smäll, ett lågt "skrik" hörs från hennes sida men jag skiter fullständigt i det.
