N I T T O N

2.1K 41 23
                                    


Chanels perspektiv

Panik, hjärtat fyllt av rädsla, ångest, ånger, jag borde aldrig återvänt.
För nu står han där, anledningen till att jag inte ville återvända till Stockholm. Med hans ögon svarta som natten stirrandes rakt in i mina, det skrämmer mig.

-" Felix släpp mig!!!" Skriker jag högt, så högt jag kan när han tar ett hårt grepp om min arm.
" Åhnej baby vi ska fortsätta där vi var"  säger med den äckliga rösten han hade exakt som förra gången. Rädslan inom mig stiger något enormt, vad ska jag göra? Fan.
" Kom" säger han och drar mig närmare honom.
" Nej nej nej nej nej Felix släpp mig!!!" Skriker jag och känner hur tåtarna väller över, tårar som är fyllda av rädsla.
Han håller ett hårt grepp om mina armar, som jag försöker med så mycket jag kan att ta mig loss ifrån.

-" Släpp!!!" Skriker jag och sprattlar till för att med en liten förmögenhet komma undan, tårarna sprutar hejdlöst längst mina kinder och ögonen som är fyllda av tårar gör så att jag börjar se suddigt, och Felixs hårda grepp om mina handleder gör det inte möjligt att torka dem en gnutta.
" Felix snälla släpp mig!!!" Skriker jag, och denna gången tog jag i, från hela kroppen. Men han träffar istället sin knytnäve rakt i ansiktet på mig, och jag känner hur blodet rinner längst näsan och läppen.
-" Håll käf-"

" SLÄPP HENNE!!!!" Skriker plötsligt en gestalt bakom oss som springer mot oss.
Tack gode gud.
Felix släpper sitt hårda tag om mina handleder och av den spänningen jag tidigare hade i kroppen faller jag ner mot marken i en smäll.
När jag kollar upp ser jag hur Dante mater slag på Felix som ser ut att ligga medvetslös på marken.
Snabbt springer Dante fram till mig, försöker dra mig upp men mig lyckas ta mig runt handleden.

" Aaaajjj" skriker jag högt till och försöker med allt jag kan att inte möta Dantes blick.
Istället tar han ett stadigt grepp runt min midja, lyfter upp mig på fötterna, sammanflätar våra händer och springer, fort. Bort från Felix. Som såg ut att va stelt blodigt. Han är värd det.
Dante som springer fort tar stressat upp sin mobil i farten.
" Tja Ludde åk till plattan NU" säger han bestämt och lägger på.
" Dante vänta!" skriker jag i farten, då mina ben inte orkar.
" Ja måste andas" säger jag och andas ut när vi stannat.
" Nej kom nu vi måste springa , typ nu!!" Skriker han och tar i på ordet typ nu. För rätt vad det är kommer Felix springandes mot oss.

" spring spring spring !!" Skriker Dante och omfamnar min hand igen.
Såhär fort har jag aldrig sprungit, att faktiskt bokstavligen springa ifrån någon pga rädsla har jag aldrig gjort.
Att en människan kan påverka ens liv så pass mycket.
Lite längre fram när vi är framme vid plattan ser vi Luddes bil stå parkerad, tack. För ca 7 meter bakom oss har Felix kommit ikapp och springer för fullt.
" in in in in!!" Säger Dante stressat när han öppnar bildörren, och jag kastar mig in, därefter Dante och Ludwig gasar iväg.

" Va, vafan kan ni berätta varför fan jag behövde hämta er liksom nu?" Frågar Ludwig och kollar på oss genom backspegeln.
Jag blänger endast surt på han tillbaka då jag inte är på världens bästa humör, pga Dante.
" Och varför blöder du?" Fråga Ludwig igen direkt därpå.
Jag väljer att än inte svara utan att bara blänga ut på Stockholms gator.
" Felix kom" svarar Dante, kort. Utan att lägga en blick på mig.
" Vadå Felix kom , utveckla?" Säger Ludwig, jävla Ludwig. Jag vill inte höra hela historien om hur vi till en början bara skulle köpa pizza sen kommer nån jävla brud och kysser Dante rakt framför ögonen på mig, att jag sedan springer därifrån och går in i Felix som försöker få med mig ännu en gång. Nej.

" Jag förklarar sen. Kör mig och Chanel till mig" mumlar Dante lågt, vilket får mig att vakna till.

" Jag ska ingenstans med dig" muttrar jag tillbaka och slänger iväg en liten dryg blick på Dante för att sedan kolla tillbaka ut på staden.
" Jo det ska du, vi måste prata om det här" svarar Dante och försöker få mig att kolla på honom, men han för endast min profil som svar.
" Nej" mumlar jag utan att vända huvudet mot Dante, som lagt sin hand på mitt lått som jag ständigt försöker få bort. Men varje gång lägger han tillbaka den. Jag hör hur Ludwig frågar " vad som fan har hänt" men varken jag eller Dante svarar.
" Jo!" Säger Dante med en hård ton, hårdare än vad jag trodde han skulle ha.
" Men Dante fattar du inte att jag fan inte vill!!?" Skriker jag på han och som han vill vänder på huvudet snabbt så jag möter hans blick, som ser sårad ut.
" Chanel" säger han till en början, " vad?"
" Du. Ska. Med. Punkt" säger han tydligt, och med en  hårt och sur ton som skrämmer mig lite. Det var längesen jag sett Dante sur. Och nu var han riktigt sur.
Man ser på hans ögon direkt hur dem ändras, från dem blåa ögonen som jag faller för så lätt till dem som är svarta som natten.
Jag kollar länge in i hans ögon, hans händer som håller ett hårt grepp om mina gör att spänningen går att skära med en kniv.
Efter att ha hållit andan i ungefär 30 sekunder drar jag efter luft, då jag vet att jag inte kommer kunna övertala Dante. Får jag sluta tjafsa emot.
En suck och en sur blir får Dante och han mumlar ett " bra" innan han släpper mina händer och kollar ut genom bilrutan.
Resten av resan är tyst, endast när vi ska kliva ur bilen hör jag hur Ludwig säger att Dante måste skriva sen vad som hänt och att han gick med på det.

" Tja då" säger Dante till Ludwig och slänger igen bildörren, jag som står på trappan otåligt som leder in till Dantes hur har armarna bestämt i kors och följer Dante med blicken när han går mot mig.

" Sluta se så sur ut" mumlar han när han passerar mig och vrider om nyckeln i dörrlåset, men jag kan se hur han ler lite för sig själv.
Jag ger honom ett riktigt jävla fake leende till svar och han skrattar endast till och skakar på huvudet.

" Börja snacka så jag kan dra snart" säger jag surt när vi slagit oss ner i soffan. Innan det har vi torkart bort allt blod i mitt ansikte och lindat bandage runt min handled för att jag ska hålla ihop.
" Men hörru var inte så sur nu jag ska förklara" säger Dante och sätter sig nära mig.

" Tjejen, Elin alltså. Är mitt ex, hon flyttade till Borås när vi gjorde slut och det var typ för 1,5 år sedan. Men nu av någon anledning är hon tillbaka här i Stockholm igen" säger han och jag himlar endast med ögonen.
" Okej det säger inte mig någonting varför ni fucking kysstes" säger jag och kollar frågandes på han.

" Chanel det var hon som kysste mig!" Brister Dante ut och slår frustrerat med händerna i luften.
" Men varför backade du inte då?!" Säger jag lite väl högt, nästan så att jag skriker.
" Jag gjorde det men hon drog fan bara tillbaka!"
" Men när hon kom till en början puttande fyfan hon undan mig från dig?!" Nu skriker vi båda på varandra, högt.
Jag skulle inte bli förvånad om en granne kom och frågade vad som försiggår.
" Men Chanel jag gjorde fyfan allt för att komma undan, fattar du inte det?!!" Skriker Dante högt och knyter sina händer till knytnävar.
" Men fan Dante ni stod as nära varandra till en början utan att ens lägga en fucking blick på mig!!" Skriker jag tillbaka och slår handen frustrerat i bröstet på ordet mig.
" Hur många gånger ska jag säga det? Jag försökte backa men du anar inte vad Elin är kapabel till!" Skriker Dante högt och kollar surt på mig, jag trodde faktiskt aldrig att jag och Dante skulle bråka såhär stort att vi inprincip skriker sönder våra röster.
" Men Dante jag såg fyfan hur du kolla på henne, så jävla drygt att du fortfarande gillar henne. Asså usch" brister jag ut en aning lugnare, jag blir äcklad över hur han faktiskt har mage till att göra såhär.
" Jag gillar fan inte henne Chanel!" Skriker fortfarande Dante, vilket triggar mig. Då jag faktiskt lugnade mig en aning.
" Nähä inte du kysste bara henne" skriker jag och himlar med ögonen.
" Men fattar du inte Chanel!?" Skriker han och kollar frågandes på mig. Jag svarar inte utan kollar endast som ett frågetecken på honom.
" Jag gillar någon annan" muttrar han och drar händerna för ansiktet snabbt för att bryta blicken med mig.
" Ah jävlar vad passande Dante att du gillar någon annan nu också!" Skriker jag, trotts att han lugnat sig denna gång.
" Men Chanel!!" Säger Dante och höjer rösten igen.

" Fattar du inte att det är fucking dig jag gillar"

_________________________________
Assåååååå vilket dåligt kapitel, så oklart och undrar ens om någon av er kommer fatta vad jag skriver🤷‍♀️Bläää.
Aja...

Ig: _Hovahtakeovah

Rösta gärna <33

Dina lögner suger || Dante Lindhe Where stories live. Discover now