T R E T T O N

2.1K 45 12
                                    


Chanels perspektiv

( Men när jag möter dem ögonen jag inte mött på ett helt år stelnar jag till.
Är det nu jag dör av rädsla? )

Jag kollar chockerat på honom, men han flinar endast.
" Tjena snygging"  Det ända jag tänker på är hans äckliga röst som spyder ut dem orden, dem orden han sa efter att han precis legat med en annan tjej och trott att jag inte visste om någonting.

" Släpp mig!" Brister jag ut högt, men ett dåligt språkval vilket gjorde att hans grep om min arm blir allt hårade.
" Varför skulle jag släppa en så snygg tjej som dig?" Säger han och höjer lite på ögonbrynet, exakt som han gjorde när jag slog till han på kinden när han "låtsades" som om ingenting hänt. Usch.

" Felix släpp mig!!" Skriker jag, men kommer mer ut sluddrigt. Men det ända han gör är att hånflina och ta ett hårdare grepp om min arm.

" Nej jag vet att du vill" säger han, med den där äckliga rösten som får mig att vilja spy, vad fan ska jag göra? Skrika? Allt jag vill just nu är att komma bort från denna killen, att Dante ska komma. Vart är ens Dante? Kan han inte komma bara just nu i denna situation?
Som om mina önskningar kom i uppfyllelse hör jag en högt skratt som jag direkt kan instämma är Dantes, som även rör sig närmare, och till slut står han där. På parkeringen med en cigg i handen och några grabbar.
Men alla med ryggen emot.
" Dan-" hinner jag skrika ut, jätte jätte svagt innan Felix ryter åt mig att hålla käften och slår mig rakt i ansiktet. V, vafan händer?
Jag har ingen energi, hela min kropp är svag, hela Felixs närhet gör mig svag, på ett negativt sett. Dante gör mig knäsvag, fast på ett positivt sett.
Jag orkar inte skrika, eller rättare sagt vågar inte. Jag vill inte ha mer blod rinnandes ner för näsan än vad jag har.
Jag försöker göra motstånd i Felix grepp, för snabbare än jag trott försöker han dra med mig ut på gatan ifrån festen.
Hela min kropp skakar av rädsla. Jag bokstavligen släpas efter Felix som drar med mig ut på gatan, jag vänder huvudet flera gånger åt hållet Dante står. Men det ända jag ser är hans ryggtavla.

" Eyy, har någon sett Chanel eller?" Är det sista jag hör av Dantes röst innan jag är ute på gatorna.
" Felix släpp mig" piper jag ut. Egentligen är jag en tjej som vågar säga ifrån, men efter all våld Felix faktiskt utsatt mig för vågar jag inte.
Hans grepp om min handled svider, det känns som om någon satt ett rep runt din hand och drar åt, tills det inte går längre.
Tårarna tar på direkten över och strömmar ner längst mina kinder, jag skakar av rädsla.
I denna stund vill jag bara dö.
Men mest av allt vill jag känna av din närhet.
Dante, hjälp mig.

Dantes perspektiv

" Grabbar ska ni med ut på en cigg?" Frågar jag Fabian, Valter och Carmelo, som nickar till svars.
När vi går ut från det fulla huset kommer vi direkt till ett garage. Med ryggen emot gräsmattan tänder jag min cigg, tar ett bloss och andas in den giftiga röken. Det hörs ett lågt skrik några meter bakom mig, och någon dunk. Men eftersom det inte ingår mig behöver jag inte bry mig, det är säkert någon som är skit full bara.
En tanke slår mig och kommer på att jag inte sett Chanel på över, vad kan det vara. 2 timmar?

" Eyy har någon sett Chanel eller?" Frågar jag grabbarna och vänder mig om, kollar runt men ser inget jag söker, fimpar på min cigg och går upp för trappan som leder till altanen. Där jag behöver leta reda på Corre som antagligen vet vart hon är.
När jag får syn på mitt mål styr jag mina steg, där jag ser Corre sitta i en av ute sofforna. Även Ludwig, Axel och Noel fast lite längre ifrån.

" Du Corre har du sett Chanel eller?" Frågar jag henne samtidigt som jag böjer mig lite över bordet för att höra hennes svar.
" Nej, jag trodde hon var med dig?" Säger hon, men som kommer ut lite mer som en fråga.
" sist jag såg henne var hon skit full, men jag antog att hon var med dig" fortsätter hon med och kollar oroligt på mig, som kollar ännu oroligare på henne.

" Killar har ni sett henne?" Frågar jag och syftar
på Chanel.
" Vem?" Frågar Ludwig, men fucking dumhuve.
" Chanel" säger jag en aning irriterat.
" Aha,nej jag såg henne för typ en timme sedan. Då vad hon svin packad" säger han. Fan.
" Aa men jag kollar där inne då" säger jag och kollar runt lite över staden som man lätt ser ifrån altanen. Då den är väldigt högt upp.
" Gör det" säger Corre.
När jag går in i huset som är fullt med fulla människor känner jag en hopplöshet att hitta henne, men jag ger inte upp.

(Sätt på Love The Way You Lie ( Part II) av Rihanna och Eminem för mer känsla)

Hon sitter inte i soffan, inte i köket. Okej kolla alla rum.
Inte sovrummet, inte andra sovrummet. Okej toan.
Men nej, ingen Chanel.
Men hallen. Hennes jacka hänger kvar, men inga skor.
Fan, paniken inom mig stiger väldigt snabbt.
Fort springer jag ut på altanen igen mot Mathilda som sitter och kollar runt med en orolig blick.

" Jag hittar inte henne någonstans" brister jag ut och slår med handen i glasbordet.
" Aa men Felix Nyberg var faktiskt här" mumlar någon bredvid oss till någon som inte tillhör mig eller Corre.
Corres blick dras direkt till dem som precis yttrat orden.
" Vad hette han sa du?" Säger Corre och kollar seriöst på dem.
" Felix Nyberg, eller vadå?" Säger den främmande personen. Corre vänder sitt huvudet mot mig, nu är inte hennes ögon oroliga. Dem är panikslagna.

" Va, Vadå? Vem är det?" Brister jag ut och kollar stenhårt på Corre, som ser ut att ha tappat ordet.
" Fuck Dante" mumlar hon och reser sig hastigt upp.
" Corre kan du fkn säga vem det är!?" Skriker jag på henne, som drar åt sig massa blickar.
" Eyy vad fan händer?" Säger Ludwig och petar lite på Corre som försöker få hennes uppmärksamhet.
" Hennes ex" Panik. Fuck. Fan. Helvete.
" Ring henne nu!!!" Bokstavligen skriker Corre ut. Jag letar stressat upp min mobil, trycker in hennes namn på kontakter och trycker upp mobilen mot örat.
Signal efter signal, pip efter pip, röstmeddelande efter röstmeddelande.
I ungefär 15 minuter har vi stått här, försökt ringa henne från alla olika mobiler. Ludwig, Noels, Axels, Corres, någon främlings och den som vi trodde hon skulle svara på. Min.
Men det gör hon inte.

________________________________
Usch skrev detta kapitel till love the way you lie, och när eminems rap började. Alltså waow den passade så bra in tyckte jag.
Men HALLÅ. Vet inte om jag sagt detta innan men liksom 1000 läsare på fkn 11 kapitel!! Sjuuuukt. Tack tack tack! OCH TACK, för dem fina uppmuntrande kommentarerna jag får<3

Ig: _Hovahtakeovah

Rösta gärna<3

Dina lögner suger || Dante Lindhe Where stories live. Discover now