T J U G O S J U

1.6K 44 27
                                    


Dantes perspektiv

Jag möts av det där jag absolut inte vill mötas av.
Det hon lovat har hon brutit.
" Chanel vad fan gör du?!!!" Skriker jag rakt ut. Alla runt soffan stelnar till och likaså Chanel, som i sin tur kollar med stora rädda ögon på mig.
" Nej Dante, de va.." hinner Chanel säga.
" Det var vadå?!!" Skriker jag högt och hör hur min röst spricker, fan.
" Det var inte mening" mumlar hon fram, lågt. Men det räcker inte. Jag är sårad, jag måste ut.
Jag står bara och glor, med tårar som snart väller över och en skakig underläpp. Jag måste ut, så snabbt som det bara går.
" Dante" hör jag Chanel skrika efter mig men jag fortsätter, ut. På Stockholms regniga gator som är fulla av vatten, mörket har lagt sig för längesen och himlen är kolsvart.
" Dante stanna!" Skriker plötsligt någon bakom mig.
Jag stannar hastigt till och kollar lite snett bak, för att säkra mig om vem det är.
" Dante snälla" säger hon igen.
" Vad?!" Ryter jag tillbaka, och vänder mig långsamt om. Hon står ungefär 3 meter framför mig, luvan uppe på huvudet så endast hennes blonda fina hår skymtas.
" Förlåt" säger hon och tar ett steg närmare mig, men jag kollar endast ner i marken.
" Dante jag var full, eller jag är full" fortsätter hon med, som om det skulle räcka.
Ännu ett steg närmare mig, och jag står kvar.
" Jag skiter i om du är full" muttrar jag till, där hon står, 1 meter framför mig, är det svårt att inte kolla på henne. Hennes vackra ansiktsdrag och fina kropp drar blicken till henne, ögonen lyser av sorg, och allt jag vill är att krama om dig, kyssa dig och säga att det är okej. Men jag kan inte, du har sårat mig för mycket.
" Är det över?" Viskar hon fram, och jag ser hur tårarna snabbt bildas i hennes ögon. Nu är vi två individer som gråter över en kärlek som håller på att nå sitt slut, två individer som är helt förälskade i varandra, och två individer som är helt krossade.
" Jag vet inte" mumlar jag, vänder mig långsamt om, och går iväg. Tog det slut där?

" Chanels tankar"
Jag skulle sagt det.

                         Ludwigs perspektiv

Det var ungefär 20 min sedan både Chanel och Dante lämnade festen, helt förstörda.
" Hon fucking svarar inte" ryter Axel ut i panik och slår med händerna som har en mobil i handen.
Vi har försökt i 15 minuter att ringa Chanel, inte Dante. Vi känner han för väl, han vill bara vara själv nu.
" Vi måste dra ut och leta efter henne" mumlar jag och stirrar rakt in i den vita väggen.
Vi slängde ut alla direkt efter vad som hänt, då det här måste lösas i lugn och ro.
Oron ligger nog mest hos mig. Chanel är min bästavän, vi lärde känna varandra så snabbt.
Axel och Noel är nog egentligen lika oroliga som mig, men dem vill inte visa det, för att inte ge mig mer panik.
" Vi drar" säger Noel, men ingen av oss hinner ställa oss upp förens vi hör ytterdörren öppnas upp och slås igen, lika fort en duns rakt i golvet och tårar som forsar ut.
" Fuck" mumlar jag och kastar mig upp ur soffan.
När jag kommer ut i hallen möts jag av en förstörd Chanel som sitter hopkurad med tårarna som rinner ner längst kindens.
" Men Nell" viskar jag för mig själv och böjer mig ner på knä och kramar om henne.
Att se sin bästavän så sårad pga sin andra bästavän, känns inte bra.
Men det bästa som går att göra nu är att trösta, och att finnas där.
" Är det helt slut?" Frågar jag efter en stunds tystnad, med en så mjuk röst som möjligt.
Jag stryker hennes överarm som darrar alldeles för fullt, drar bort en hårslinga som slabbat in sig i dem salta tårarna som rinner längst kinderna.
" Jag tror de" svarar hon med en röst som är helt sönder, en röst som är helt förkrossad.
" Fan asså" hör jag Noel mumla och Axel släppa ut en suck bakom oss.
" Jag skulle sagt det Ludwig!!" Brister Chanel ut och slår frustrerat med händerna samtidigt som hon fortsätter att gråta ut.
" Sagt vadå?" Frågar jag oroligt och placerar mina händer på var sida av hennes axlar för att få ögonkontakten med henne.
" Att jag älskar honom"

________________________________
Booooom ett till kapitel<3
Älskar era kommentarer 🥰
OCH KAN VI SNACKA OM KILLARNAS NYA LÅTAR!!
ASSÅ WAOW, älskar vindar på mars och dö ung sååå mycket!!!
Vad tycker ni?❤️
Orkar tyvärr inte läsa igrnom kapitlet

Dina lögner suger || Dante Lindhe Where stories live. Discover now