Dantes perspektiv
" Dante Elin gillade ditt inlägg" säger Axel plötsligt. Hjärtslag. Varför fan gillade hon mitt inlägg?
" Ditt ex?" Frågar Chanel med ett höjt ögonbryn åt mig. Jag kollar skrämt på henne samtidigt som jag försöker komma på en förklaring till varför, så att hon inte blir avundsjuk.
" Ehh, jag vet inte" får jag fram, men jag vet inte varför jag sa det.
" Dante?" Säger Chanel igen, och jag kan väl känna hennes hand som precis placerades på mitt lår.
Utan att möta hennes blick biter jag mig nervöst i läppen och börjar skaka på mitt vänstra ben.
Jag ställer mig snabbt upp och rör mina steg ut, jag måste ut. Varför jag blir så nervig vet jag inte, men jag måste dämpa nerverna med något, något beroende framkallade.
Dörren som leder ut till Axels balkong står på glänt så en lätt putt är vad som krävs innan jag känner det kalla vårvädret slå mig i ansiktet.
Cigg paketet ligger som jag trodde i fickan på min hoodie och tändaren glider likaså upp från min byxficka.
Känslan av den giftiga röken som jag andas in får mig att andas normalt igen. Varför jag reagerar som jag gör har jag själv inte svar på, men av någon dum anledning fick Elins namn på skärmen mig att få en gnutta panik. Hon kom plötsligt plötsligt tillbaka från Borås hit till Stockholm, kysser mig framför Chanel? Och likar min bild? Jag vet bara inte hur jag ska hantera situationen, för.
Jag har ju inte känslor för henne längre?
" Dante" Hör jag någon säga i dörröppningen som leder till balkongen. Jag vrider snabbt på huvudet så jag möter hennes osäkra ögon innan jag vänder tillbaka och socialiserar Stockholms gator.
" Dante kolla på mig" säger hon och andas ut. " Vad hände?" Frågar hon tillslut.
Nu står hon bredvid mig och lutar sig mot räcket, exakt så som jag står.
Jag rycker endast på axlarna som svar utan att kolla på henne, utan tar ännu ett bloss för att dämpa nerverna.
" Varför reagerar du som du gör?" Säger hon försiktigt. Jag kollar för "första" gången in i hennes ögon i ca 2 sekunder och jag kan mer än se sorg i dem.
" har" fortsätter hon med men börjar direkt stamma en aning.
" Har ni typ gjort något? Efter den där kyssen?" Viskar hon fram. Jag stelnar till, nej.
" Va, nej nej nej nej du får inte tro det" svarar jag och känner direkt skam, snabbt kastar jag ciggen över balkongräcket och tar tag i hennes händer för att kolla in i henens ögon. Att jag fått henne att tro att jag hållit på med Elin får inte hända, inte en sekund.
" Jag lovar, jag har inte träffat henne eller snackat med henne efter det där" fortsätter jag och kollar djupt in i hennes ögon, som fortfarande är fyllda av sorg.
" Snälla tro mig" mumlar jag och känner snabbt hur tårarna vill välla över, men jag står emot. Jag kan inte förlora henne.
" Snälla" viskar jag fram ännu en gång. Jag ser hur dem där blåa ögonen som alltid glänser så fort hon ser mig inte är lika tydliga, men hon nickar, försiktigt.
Utan att säga något lägger jag armarna runt hennes hals och drar in henne i en kram. Hennes huvud landar vid mitt bröst och jag känner hur hon efter ett tag slingrar sina armar runt min midja och kramar om hårt.
Båda håller ett hårt och stadigt grepp om varandra, rädda för att släppa taget.
" Du får aldrig tro något sånt igen" mumlar jag och stryker min hand långsamt längst hennes rygg.
" Jag lovar" svarar hon med sin hesa röst, som hon bara får när hon håller på att gråta.
" Lämna mig aldrig" viskar hon fram.
" Aldrig"
_________________________________
Åhhhhh vill ha en Dante efter dehär kapitlet. Har alltid velat ha en Dante dock....
Liiiite kortare kapitlet men är ändå nöjd med det<3
Rösta gärna<3
Ig: _Hovahtakeovah
