S J U T T O N

2.3K 34 16
                                    


Chanels perspektiv

Gråta ut i din trygga famn är defensivt det bästa, att du är här, jag trodde aldrig jag skulle sakna dig efter två dagar. Men varför, jag kan ju inte gilla han så mycket? Vi har ju aldrig direkt gett varandra någon kärleksförklaring och ingen har ju berättat om känslorna.

" Kom" säger Dante och drar ifrån kramen, drar med mig under ett tak där vi står skyddade från det ösande regnet som aldrig slutar här i Gävle.

" Hur mår du?" Frågar han när vi kommit under det här lilla taket, ställer sig nära mig och drar en hårslinga som fallit ner framför ökat bakom örat och kollar in i mina ögon. Jag placerar mitt ansikte begravt på hans bröst och andas in den härliga doften som endast Dante har.

" Bara var här och trösta mig nu" för det är det ända jag vill, få ha han nära och känna av hans tröstande.
" Okej" är det ända han svarar och omfamnar mig i en stor kram.

30 minuter senare

Vi har anlänt till Josefins lägenhet igen, jag och Dante. Jag har dock ingen aning om vart Corre är, då hon sa att hon var den ända som skulle komma. Men det gör absolut ingenting att Dante är här.

" Vill du berätta lite mer vad som hänt?" Frågar Dante när vi slagit oss ner i soffan.
" Det är jobbigt att prata om" mumlar jag och kollar ner i golvet. Han placerar sin hand på min och stryker sin tumme längst min handrygg, jag ger honom ett svagt leende och kramar om hans hand. Sätter mig i skräddas sits, samlar mig, andas ut, och bestämmer mig för att berätta.

" Vet du vem Felix är?" Frågar jag lågt, då jag skäms rätt mycket över vad som faktiskt hänt mig.
" Ditt ex?" Frågar Dante med en fundersam blick, som jag inte riktigt kan tyda mer än fundersam. Jag nickar endast som svar och han svarar med ett " aa Corre berätta om honom"

" Aa okej, men du vet festen vi alla va på?" han nickar. " Jag, ja-" säger jag men avbryter mig själv då det blir för jobbigt, men jag måste berätta för Dante. Jag kommer inte må bra annars, alls.
Tårarna känner jag tydligt bakom ögonlocken och gör allt för att dem inte ska välla över.

" Jag skulle leta efter dig, då jag inte såg dig på typ två timmar, så jag tog mig till gräsmattan för att försöka lokalisera dig där. Men när jag var påväg ner dit mötte jag" en tår åker långsamt ner längst min kind men jag är snabb att ta bort den, Dante som i sin tur verkar ha väldigt mycket sympati lyssnar förståligt.
" Felix, jag försökte ta mig ur hans hårda grepp hela tiden om min handled men det gick inte, för varje gång jag skrek slog han mig" snart vinner tårarna matchen, redan nu. " När han drog med mig till gräsmattan såg jag dig och dina polare, jag försökte skrika. Men jag var för full och var rädd för slagen.
En gång lyckades jag få ur mig ett svagt rop, men du hörde inte. Så Felix lyckades ta med mig ut från festen" när jag nämnde det om att Dante inte hörde mig ropa ser det ut som han tappa hakan, en hel del skam och dåligt samvete såg det ut att ligga över honom.
" Hem till han, och" tårarna vinner och rinner nu hejdlöst längst mina kinder. " Han våldtog mig" viskar jag lågt och begraver mitt ansikte i mina händer. Som snabbt byts ut mot Dantes famn.

" Förlåt, förlåt för att jag inte hörde dig" mumlar han, och jag känner hur han lutar sin kind mot min axel.
" Nej, nej det gör inget" gråter jag fram och myser in mitt ansikte mot hans hals.
Vi kramar om varandra en lång stund, en stund vi båda behöver.

" Vill du dra hem nu eller hur vill du göra?" Frågar Dante efter ett tar och drar ifrån kramen, fast han har fortfarande armarna virrade runt min kropp med blicken fast i mina ögon.

" Nej, jag vågar inte dra dit igen" mumlar jag och börjar pilla med nagelbanden på mina naglar, som verkligen behöver fixas då min utväxt av mina akrylnaglar är grov.
" Vadårå?"
" Jag är rädd för att stötta på Felix igen, har ingen aning om vad han gör här i Stockholm eftersom han bor i USA" mumlar jag lågt, då jag skäms över detta. Att jag faktiskt blivit våldtagen. Bara tanken på det får mig att börja gråta, vilket sker just nu också. Men jag gör allt för att tårarna inta ska välla över, och denna gången lyckas jag.
" Jag fattar, vill du att jag ska vara kvar eller åka till Stockholm igen?" Frågar han mig, utan ett svar av mig drar jag honom endast närmare mig, kramar om honom hårt och mumlar " Du får gärna stanna kvar" svarar jag och han svara tillbaka ett " då gör jag det" och innan någon hinner säga mer åker ytterdörren upp.
" Asså Dante vi hittar inte henne någonst-" hör jag en mycket välkänd röst säga.
" Omg Nell vart fuck har du varit!!!" Skriker Corre på mig när hon får syn på mig och Dante sittandes i soffan.
Hon kastar sig på mig i en hård smäll och kramar om mig hårt, därefter kommer Noel, Axel och Ludwig med chockerande ansikten. Innan jag vet ordet av det har alla hoppat på mig i en klump, och försöker krama mig? Inte världens bästa kram direkt då jag ligger mosad längst underst en stor hög.
Jag skriker och skrattar att dem ska hoppa av mig och sluta kittla mig då Axel verkar få för sig att göra det.
" Eyy hoppa av henne ni gör illa henne!" Säger Dante  skarpt mot killarna som bara verkar skratta ännu mer av det. En sekund senare åker alla killarna ner på golvet med en smäll, men dessvidare åker jag och Dante med ner. Så vi alla ligger och skrattar skiten ur oss på ett vardagsrumsgolv. Komiskt.

5 timmar senare

" Ludwig tar du och stekar köttfärsen?" Frågar jag Ludde som står och kollar igenom kylskåpet. Hela gänget har stannat kvar hos mig efter allt jag berättat då jag faktiskt berättade för dem vad som hänt, något jag inte trodde att jag skulle göra.
Dem har bestämt sig för vi alla ska ha en myskväll här i Josefins lägenhet och laga tacos, så det är exakt det vi gör nu.

" Jag tror inte det är en bra ide" flikar Axel in när jag precis yttrat frågan till Ludwig, frågandes som ett frågetecken kollar jag på Axel och övergår till dem andra killarna som bara skrattar.
" Va, haha varför det?" Frågar jag förvirrande då Dante och Noel verkar tycka att detta är jätte kul.
" Senaste gången han gjorde det började det brinna, fråga inte hur. Tänk på att det är Ludde vi snackar om" orden Axel precis sa fick oss alla att skratta högljutt, inte för att det var såhär jätte kul men att han faktiskt fick det att börja brinna.

_______________________________
Säger bara fyfan, fyfan fyfan fyfan fyfan SKÄMS FÖR MIG. Har inte uppdaterat på 5 dagar och får sån jäävla ångest över att ja inte gör det. Men har blivit sjuk så har inte haft orken direkt eller tiden, då jag satsar allt på min ridning just nu för att bli en framgångsrik ryttare.❤️

OCH!!! Måste bara tacka så himla himla mycket för alla fina kommenterar jag får! Så himla stöttande och uppmuntrande! Blir alltid lika glad❤️

Ig: _Hovahtakeovah

Rösta gärna<3

Dina lögner suger || Dante Lindhe Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang