T J U G O T V Å

1.9K 41 12
                                    


                        Dantes perspektiv

Festen är i full gång och jag skulle inte bli chokad om det är över 200 pers här inne. Jag har inte sett Chanel på ett tag utom när vi springer förbi varandra snabbt och drar ett kort strul.
Jag om någon här inne är nykter om man jämför med andra, och andra är lätt Chanel. Senast jag såg henne kunde hon knappt balansera på sina ben, och endast sludder kom ut ut hennes mun. Det ända jag frågar mig själv var varför jag inte stannade och hjälpte henne? Jag är ju hennes kille?
Så min första tanke är att leta rätt på henne, och lång tid tog det inte förens jag ser henne på dansgolvet med någon hängig kille på sig som hon ständigt försöker putta bort, och jag kan väl höra hur hon skriker att hon har kille. Irritationen i mig stiger något enormt, något killarna bakom mig verkar se rätt tydligt då mina knytnävar är lika spända som mina käkar.
" Ehh, duu Dante" hör jag Ludwig säga bakom mig och tar mig osäkert på axeln. " V, vad är det?" Frågar han lika osäker som det första han sa. Utan att jag svarar ser han direkt svaret.
" Men bror vad fan glor du på gå fram!" Nästintill ryter han åt mig, och det är då jag inser att jag bara står stilla.
Snabbt kastar jag mig framåt och rusar fram mot Chanel som fortfarande försöker få bort killen.
" Släpp henne!!" Skriker jag och slår direkt ner killen på marken med en hård smäll, något som drar åt sig publik. Snabbare än någonsin är killen uppe på benen igen och träffar sin knytnäve rakt i mitt ansikte, jag känner hur blodet långsamt börjar rinna ner från näsan med det hindrar mig inte. Min knytnäve träffar han rakt i ansiktet och mitt knä i magen på han. Massa " oooohh" hörs från olika håll och det är nu jag ser att det har bildats en ring runt oss.
" Dante sluta!!!" Hör jag Chanel skrika, men jag kan inte. I nästa veva är killen uppe på benen igen och tar sats mot mig, men hinner inte förens jag hoppas på han och han åker ner mot golvet.

Han rörde henne
Slag

Det är min tjej han rörde
Slag

Hon sa sluta och han slutade inte
Slag

Hon ville in-

" Eyy Dante du dödar honom nästan" skriker Noel för att överrösta musiken. Snabbt drar Noel upp mig på benen igen och jag kollar inget mer än chokad på killen som ligger helt mörbultad på golvet.
En suck slinker ur min mun när jag ser Chanel stå på sidan, med en chokad och vad jag tror sur blick som brinner på mig.
Men till min förvåning springer hon mot mig och kraschar in i min famn, och kramar om mig hårt. Väldigt hårt.
" Tack" får hennes hesa röst ur sig, jag som trodde att hon skulle skrika på mig kramar endast om henne och lämnar en kyss på hennes hårbotten.
" Vi drar hem" mumlar jag ut utan att möta någons blick, utan den ligger bara på killen som gnäller på golvet. Äckel.
" Gör de" mumlar Axel bakom oss, och jag kan väl höra hur folk börjar spekulera och snacka. Men jag skiter i. 
Bara Chanel är säker och oskadd är det inget annat som är viktigare

-

" Du, Dante" viskar Chanel fram när vi satt oss i bilen påväg hem till mig.
" Mm" mumlar jag till svar, jag kan inte släppa att jag verkligen slog han så hårt. Jag antar att jag bara är rädd, för att något illa ska hända henne igen.
" Asså jag uppskattar verkligen att du bokstavligen slog skiten ut den där killen, men.." säger hon och tar ett djupt andetag, innan hon fortsätter prata sammanflätar hon sin hand med min.
" Varför slog du han så hårt?" Frågar hon lågt och försiktigt, vilket får mig att le. Att hon knappt vågar fråga mig är lite gulligt.
" För det första, du behöver inte vara rädd för att prata med mig okej?" Säger jag med en så lugn röst jag kan, för att inte låta arg.
Hon nickar.
" Jag tror att, efter allt det som hänt dig så tror jag att det skrämmer mig. Att det ska hända dig något illa. Så om jag ska erkänna blev jag rädd, med tanke på, du vet. Felix..
Så jag ville bara se till att inget hände dig, för. Du betyder ju allt för mig liksom" dem sista orden mumlar jag fram men ändå sliter jag blicken från vägen för att möta hennes blick. Hennes ansikte pryder ett stort leende och dem blåa ögonen lyser starkt.
" Tack" svarar hon, utan att bryta leendet.
" du betyder allt för mig också"

_________________________________
Okeeeej läääääs!! Jag släpper det här korta kapitlet för jag behöver fråga en sak.

Vill ni att jag hellre släpper korta kapitel på ungefär 700 ord, men då blir det mer uppdatering.

Elleeeer, vill ni att jag släpper längre kapitel som är defensivt över 1500 ord fast mer sällan?
Ni får välja:))

Rösta gärna<3

Dina lögner suger || Dante Lindhe Where stories live. Discover now