Den saknade alpha dottern

Kapitel 28 Dark Moon VS New Moon del 1

Kiaras POV

Precis när man trodde att allt skulle bli bra så hördes en röst och alla stannade upp och kollade skräckslaget på varandra. *Det är inte över än kära Kiara, Milo och alla ni andra! Jag kommer tillbaka så gör er redo för det är dags för krig!*

Rösten kände jag alltför väl igen det var Lucifer och han lät rasande. Alla står tysta i vad som känns som timmar, men vilket kanske bara var en minut och efter det så börjar alla skrika, gråta och springa omkring i panik.

Pappa, Markus och Albin sprang runt med massa vakter och försökte lugna alla. Jag stod bara där mitt i smeten med en tom blick och visste inte hur jag skulle reagera.

Efter vad som känns som 18372812 år så kommer Albin fram och kramar om mig och då brister det jag slänger armarna om honom och börjar stor gråta " Varför händer detta oss när allt blivit bra?! " skriker jag genom all gråt. Albin svarar inte utan kramar mig bara hårdare och pussar mig på huvudet. Jag står där i Albins famn och gråter i vad som känns som år tills pappa tillslut kommer fram till oss " Kiara du måste tränas nu, det kommer bli krig " säger han. Jag tittar på honom och ska precis protestera när han säger " Inga protester du har inget val. Markus kommer hjälpa dig " jag nickar bara och följer med Markus.

3 dagar senare

Jag har tränat i 3 dagar nu såsom alla andra. Vi har inte hört något mer ifrån Lucifer. Alla barn, äldre och de flesta kvinnor är evakuerade. Anledningen till att inte alla kvinnor har evakuerats är för att vissa har erfarenhet om krig och kommer därför behövas i kriget. Alla är på helspänn över kriget och jag har inte pratat med pappa eller Albin. Pappa försöker planera vår sida av kriget och Albin försöker övertala hans mamma att evakuera byn.

Albins POV

" MAMMA DU MÅSTE FÖRSTÅ ATT JAG INTE VILL FÖRLORA DIG SOM MED LUKE OCH PAPPA!! " skriker jag till mamma " OCH JAG KAN INTE FÖRLORA DIG ALBIN!! " skriker mamma tillbaka. Jag tittar på henne och hon börjar gråta " Jag vill bara inte att du ska dö " viskar jag tyst medans ett par tårar rinner ner för mina kinder " Du är allt jag har sen pappa och Luke försvann ". Mamma andas ut och tittar sorgset mot mig " Okej men snälla Albin försök bara att överleva, jag skulle inte kunna leva med mig själv om du dog " säger hon tillslut. Jag ger henne ett litet leende och kramar sedan om henne.

Mamma har packat allt och jag ger henne en sista kram innan hon följer efter de andra kvinnorna och barnen bort ifrån byn.

                     ————————————
Okeeeej såå de kan hända att de blir ett kapitel till innan epilogen för annars skulle detta bli för långt haha. Men hoppas ni är nöjda ändå!💗💗