Den saknade alpha dottern

Epilog

Kiaras POV

Kriget var äntligen över. Alla våra flockmedlemmar som flydde är tillbaka. Det har gått ungefär 2 veckor sen kriget och 1 vecka sen Markus begravning. Åhh jag saknar han så mycket. Pappa med fast att han inte visar det så mycket så vet jag att han är förkrossad. Han har i alla fall mig och jag har honom. Och Albin förstås. Jag kollar bort mot Albin från där jag står. Han ser glad ut. Han är glad. Och det är jag med. För äntligen är allt över.

Jag förstår att ni kanske undrar vad som hände med mina fosterföräldrar och med Clara. Jo jag berättade för de att jag hittat min riktiga pappa och att jag ville va med honom. Vi fixade allt med socialen, skolan och allt annat. Och Clara jo... Jag berättade min hemlighet för henne om mitt nya liv som varulv och visst det tog ett tag för henne att smälta allt, men hon accepterade mig ändå. Och jag kan väl säga att hon och jag aldrig varit närmare än någonsin.

" Kiara kommer du eller? " jag kollar bort mot Albin och Clara de ler glatt mot mig och jag ler tillbaka. Jag går mot de och vi går vidare till ängen vi bestämt att ha picknick på. Kort sagt så har mitt liv aldrig varit bättre.

4 år senare

Kiaras POV

" ALBIN!! " skriker jag medans jag ligger och krystar på sjukhussängen " Det är okej älskling det kommer gå bra " säger han så lugnt han kan, men jag vet att han är stressad. " DET GÖR ONT! " skriker jag " Jag vet, men håll ut det är snart över ". Jag kollar på honom och känner mig lite lugnare " Jag kan se huvudet! " utbrister barnmorskan " Fortsätt krysta! " fortsätter hon.

Efter en stund så hörs barngråt. Jag kollar bort mot barnmorskan som håller i mitt och Albins barn. " Det är en pojke " säger hon glatt. Jag kollar mot Albin och ler. Han ler med och gråter av glädje. Jag får min son och kollar på honom. " Colin " mumlar jag för mig själv " Va? " säger Albin " Han ska heta Colin " svarar jag med ett stort leende. Albin kollar på vår son och ler " Ja ja det ska han " säger han ännu gladare.

Och i den stunden tänkte jag inte på något annat än lilla Colin och Albin. Och vår familj. I den stunden kändes allt bra. Och jag visste att allt skulle fortsätta vara bra. Och att Colin skulle få ett bra liv.

                  ————————————

Det var allt för denna berättelse/novell whatever! Jag är sååå glad för alla som har läst och gillat denna!

Tack till er!❤️❤️

Ni är bäst!!

Jag har en annan berättelse på g och undrar om ni skulle vara intresserade att få som en prolog här när den är färdig planerad och så?

Men tack för allt! Nu ska jag ta en paus och planera klart den nya berättelsen!

Ses!