Kapitel 28 Dark Moon VS New Moon del 2

341 9 0
                                    

Kiaras POV

De har nu gott ca en och en halv vecka sen jag kom hem ifrån Lucifers kidnappning och då han förklarade krig. Jag är orolig för Albin, Markus och pappa och såklart alla andra i flocken. Vi har som sagt inte hört nått mer från Lucifer sen dag 1 och de gör mig mer orolig. Tänk om han liksom gör en överrasknings attack och typ alla dör. Nä jag måste sluta tänka för mycket och skrämma upp mig själv sådär. Jag ska nog ta en runda runt byn.

Jag har kommit halvvägs på rundan när jag ser Albin komma mot mig i smått panik " Där är du Kiara! " säger han så fort han är framför mig. Jag kollar oförstående på honom och ska precis fråga om det är nått när Albin avbryter mig " Han är påväg Kiara vi måste gå nu så kriget inte blir här inne i byn " jag tittar på honom innan jag nickar. Vi letar upp pappa och de andra ifrån flocken som inte evakuerats. Jag ställer mig vid pappa och Markus och bara väntar. Hoppas allt går som de ska...

Vi har stått o väntat ett tag o helt plötsligt ser vi Lucifers och hans flock komma... DE E TYP 100 PERS MER ÄN OSS?! Vi skiftar och förbereder oss för strid, men så hör vi Lucifer säga *Seså vi kan väl prata först? De blir inget krig så länge Kiara lämnar över sig* jag tittar oförstående mot honom och ingen säger något så han tar sig fritiden till att fortsätta *Ni förstår vi har ingen hona så hon skulle bli perfekte valparna skulle bli så fina* säger han med ett äckligt flin. Jag kollar äcklat mot honom och helt plötsligt så flyger Albin ut ur flocken och springer emot en av Lucifers flock medlemmar. Det visade sig att en av de försökte smyga sig på mig för att hoppa på mig men Albin såg det och räddade livet på mig.

Det var som en signal. Alla flyger på varandra. Det var hemskt att se allt det här men jag stannade för att hjälpa min flock. Några hoppade på mig och jag fick flera bett, sparkar och annat överallt men jag var på högvarv så basically slog jag ganska lätt ner de. Efteråt vred jag nacken av de. Jag såg hur Albin slogs mot två andra och han var i underläge. Så jag hoppade snabbt in och hjälpte honom. Han gav mig en tacksam blick innan vi fortsätter slåss.

Fast forward till typ slutet

Allt eftersom en efter en ifrån båda flockarna dog så vare bara några kvar. Just i den stunden så såg jag de jag inte ville se. Precis när jag skulle hoppa på någon såg jag hur Markus slogs med en varg. Vargen tog tag i Markus och bröt nacken av honom. Jag bara stod där helt chockad och kunde inte känna något. Jag var helt tom. De som fick mig att komma tillbaka var att Albin skakar till mig och säger " Kiara din pappa behöver hjälp med Lucifer " jag tittar på honom och nickar. På vägen till pappa så flyger jag på vargen som dödade min bror och dödar henne fort och snabbt. Hur mycket jag än ville att hon skulle lida så var jag tvungen att skynda mig. Pappa behöver min hjälp och de är fort.

Jag kommer fram till pappa och ser att han slåss med Lucifer så jag flyger in i fighten. Lucifer må vara större och starkare, men alla vargsorter har sina svagheter. Så medans pappa uppehåller honom letar jag efter hans svagheter i han minne. Jag ser att han har en mate. Som är i den här fighten och skulle jag döda henne skulle jag kunna döda han lätt. Jag letar en stund med blicken efter henne och ser henne tillslut. Jag springer mot henne och vi börjar slåss. Jag tar tag om hennes nacke, men hon lyckas komma undan. Efter massa om och men så lyckas jag tillslut få ett bra grepp om hennes nacke. *Lucifer! Om du inte försvinner härifrån förens midnatt så kommer jag döda din mate. Du ska vara borta vid midnatt och aldrig mer komma tillbaka* länkade jag till honom. Jag såg hur han stannade upp och tittade på mig *Gör de du! Jag vet att du inte vågar* länkade han tillbaka. Med ett hårt bett var hennes nacke bruten och hon föll livlöst ner i marken. Jag såg hur Lucifer blev förkrossad, men också hur ilska bubblade upp inom honom. Han springer emot mig med all kraft han har, men pappa lyckas stoppa honom och de börjar slåss igen. Jag skyndar mig dit och hoppar upp på Lucifers rygg. Jag biter tag om nacken och trycker till med all kraft jag har. Jag hör hur det börjar knäckar så jag försöker trycka hårdare. Tillslut så faller han också livlöst ner till marken. Kriget är äntligen över.


                     ———————————

Då är de bara epilogen kvar.

Det har varit sååå kul att skriva denna och se all fin respons jag fått av er! Jag har verkligen utvecklats genom denna berättelsen och jag är så glad!❤️

Jag älskar er!❤️❤️

Den saknade alpha dotternDär berättelser lever. Upptäck nu