Pulsar genom mörkret

Kapitel 1

Sami

Bullet For My Valentines musik flyter ur hörlurarna och vidare in i Samis öron, hon låter musiken lugna sinnena och hjärtslagen. Hon gör inget motstånd för hon behöver lugnet, hon behöver dessa gyllene stunder för alla tankar som hon känner snurrar runt i - vad som känns som - ett alldeles för trångt huvud. Sami måste försöka reda ut det här... Separera alla tankar som inte behövs just nu, hon orkar inte ta allt på en och samma gång. Jag kanske borde fokusera på skolan just nu, planera inför kvällens plugg-timmar. Tänker hon och reser sig upp från stubben som nu blivit alldeles ljummen och fuktig från den smälta snön efter två timmars kontakt med hennes underkropp. Hon tittar upp mot den mörka himlen som endast ger glimtar av månljus när molnen ibland skingrar sig och släpper in en lucka av månsken. Stjärnorna syns inte ikväll, det hade varit tre stjärnklara nätter i rad men nu bröts det på grund utav moln som är fyllda utav ny, härligt vit snö.

Sami drar ner den svarta yllemössan hon köpt på Lindex lite längre ner över öronen, det är kyligare nu än det var då hon först satte sig på den gamla murkna stubben. Med ett ryck i den röda hörlurssladden, som sitter i mobiltelefonen, får upp den ur jackfickan och tar den vita, repiga mobilen i handen. När hon trycker på skärmen, som legat i viloläge, blir displayen ljus och hennes musiklista fyller den, hon byter från 'Simple Plan <3' listan till 'Iron And Wine' listan istället och hörlurarna byter ljud. Nu flyter mjuka toner ut ur dem och Sami nynnar med till låten 'Flightless bird'.

"Now I'm a fat house cat, Nursing my sore blunt tongue, Watching the warm poison rats curl through the wide fence cracks, Pissing on magasine photos, Those fishing lures thrown in the cold..." Orden kommer ut som en tunn, lätt viskning mellan läppar som har tagit en lila nyans från kvällskylans smekningar. Hennes klara, ljust blå ögon är fixerade vid den mörka himlen medan hon sakta hasar sig fram genom den tunna snön som under dagen fallit från den mörka himlen. Hon lämnar svarta sträck på stigen efter fötterna där skogsmarken blottas från dess vita täcke. Hon har ingen brådska med att komma hem. Ingen brådska alls.

Hon vet att det är sent, hon vet att hon borde ha varit hemma för en timme sedan. Men tycker det är värt tiden att lyssna på sin favoritmusik och njuta av naturens rogivande stämning. Eller så kanske det bara inte är värt att gå hem i tid. Inte så att någon där hemma vet. Hon flyttar sin blick från himlen till träden som omger henne. Hon vet hur varje träd ser ut, ser vilka grenar som brutits av och vilka grenar som vuxit sig starkare med tiden. Blicken svävar vidare, följer stigens snirkliga mönster fram så långt ögat kan nå. Ingen har gått här sedan snön började falla, stigen är alldeles orörd, fridfull, vacker.

Jag borde inte suttit så länge på den där jävla stubben, nu är jag helt blöt. Shit, va jag fryser, men det är så lugnt här, med träden, snön, ugglan som hoar där borta. De små vita fluffiga flingorna av snö som faller. Inte direkt så att någon där hemma kommer att märka om jag är en timme sen. Jag kan lika gärna njuta av den här stunden, så länge den varar. Tänker Sami, hon släpper ut en suck som blir alldeles vit av kylan, när hon går där på den lilla skogsstigen som under de senaste två åren har blivit allt för välbekant.

De höga trädstammarna, de gamla stubbarna efter stormen i våras och alla rötter som ringlar sig över den kalla, fuktiga, snötäckta stigen. De är svårare att urskilja nu när snön kommit men än syns de och när månen ibland bryter genom molntäcket bildar rötternas upphöjningar grå skuggor. Det är verkligen en vacker plats men inte många människor tar sig tid att verkligen se efter och njuta av vardagens förunderliga ting och platser.

Men Sami gör det. Hon ser ofta det vackra i saker som andra har svårt att se något speciellt i, men Sami är inte som de flesta andra. När folk går genom skogen gör de det för att det går fortare än att ta vägen genom stan, men hon, hon går genom skogen bara för att se de vackra konstverken som löven bildar när de fallit till marken på hösten, eller hur snön bildar ett mjukt täcke över de annars hårda stigarna och hur det får trädgrenarna att glittra när solen ibland lyckas tränga igenom de tjocka, tunga molnen på den grå himlen.