Pulsar genom mörkret

Kapitel 23

Sami

"Det luktar gott hjärtat." säger David när han kommer in i köket och vädrar i luften med näsan på ett gulligt och överdrivet hundlikt sätt. Sami tittar på honom och skrattar. Hon står vid spisen och lagar köttfärssoppa.
"Skulle du vilja hacka morötterna?" frågar hon,
"Aa visst, nått annat jag kan göra?"
"Aa, när du gjort det så kan du duka bordet. Sen ska det bara koka ett tag." Sami fortsätter att röra runt i kastrullen på spisen. David ställer sig jämte henne och börjar hacka morötterna som Sami redan skalat och sköljt.

Mmm, du luktar gudomligt David. Jag skulle också behöva duscha, eller rättare sagt, jag vill duscha. Det vore så skönt, men det får vänta tills efter maten. Om jag inte vore så mesig så skulle jag säga till dig hur gott du luktar och hur sexig du är när ditt hår fortfarande är fuktigt och hänger ner över din panna. Hur gärna jag vill dra fingrarna genom det. Men det vågar jag inte säga, inte nu, kanske nån gång men inte nu.

"Det här gjorde du bra hjärtat. Det är riktigt gott." mumlar David mellan skedarna av soppa. Sami ler mot honom och fortsätter att sörpla i sig små munnar av köttfärssoppan.
"Ska du bara äta spat? Ska du inte ha lite av köttfärsen, eller morötterna eller potatisen?" frågar David och lägger huvudet lite på sned så att solljuset från köksfönstret lyser upp hans ögon och får håret att gnistra.
"Jag tycker att detta är gott, har alltid gjort såhär med soppa. Alla smakerna finns ju i spat." svarar Sami och fortsätter sörpla ljudligt. David pustar och fortsätter sedan att äta sin soppa.

Kvällen springer förbi dem, de tittar på en film, sedan lite TV och spelar lite musik när de sitter i soffan och pratar. Sedan är klockan ungefär halv tio och då kommer Sally hem. Alldeles för sent egentligen. De sätter på en film och tittar tillsammans en stund innan Sally går in till sitt rum och de går in i Samis rum efter att ha önskat Sally god natt. Alla tre trötta och slitna.

David börjar ta av sig sina kläder, Sami står och beundrar hans otroliga kropp. Hon kan se hur varje muskel spänner sig och slappnar av beroende på hur han rör sig. Hon har inte tidigare titta på honom, verkligen tittat. Han har varit David liksom. Men senaste tiden har hon inte kunnat hindra sig själv. Hungrigt slukar hon varje skymt hon kan få av honom. När David klätt av sig och lagt sig i sängen, under täcket, släcker Sami lampan och i skydd av mörkret tar hon av sig sina kläder och kryper ner bredvid.

"Hjärtat, du behöver inte gömma dig för mig." viskar David medan han omsluter henne i sin famn.
"Jag vet men jag... Jag vill knappt se mig själv i spegeln längre. Så det beror inte på dig raring." svarar Sami och kryper lite närmre mot David. Hon fryser alltid nu för tiden. Fryser in i märgen. Men när hon kryper ner nära David blir hon varm från insidan och ut, sedan utsidan och in. Hela hennes kropp blir ljummen. Han är som ett element.
"Älskar dig raring. Lämna mig aldrig..." Innan David hunnit svara henne har hon somnat.

Hon sover djupt hela natten, ända tills klockan är halv fem på morgonen. Då vaknar hon av att David vrider och vänder sig i hastiga rörelser i sängen. Hans nävar är knutna och han slåss mot något som inte finns någon annanstans än i hans drömmar. Sami sträcker sig efter hans axlar och skakar honom. Försiktigt men tillräckligt hårt för att han ska vakna.

"David..! David, vakna..! Du drö-" Davids knytnäve träffar klockrent under Samis käke och hon kan känna hur tänderna biter insidan av kinden. Hon faller ur sängen och slår nästan huvudet i golvet men hinner få ut händerna så att de tar emot den värsta smällen. David vaknar så fort han hör Samis skrik av choken att falla ur sängen.
"Sami?! Sami vad är det?!" skriker David förvirrat där han sitter i sängen och letar efter henne med yrvaken blick.