Pulsar genom mörkret

Kapitel 11

Sami

Sami reser sig upp, hon släpper den blodiga handduken på golvet och struntar i att det fortfarande droppar lite från armen. Hon öppnar sin dörr och går mot barskåpet i vardagsrummet. Hon kan inte tänka. Världen finns inte. Allt är suddigt och mörkt. Som om någon täckt hennes ansikte med en tunn bit tyg. 

Hennes universum har brakat samman. Hon tar fram en flaska Absolut Vodka Vanilj som redan är öppnad. Går tillbaka med den in på sitt rum och börjar dricka, hon häller i sig den oblandade spriten och snurrar runt, runt mitt i rummet medan musiken dunkar i takt med att armen pulsar.

Hennes ögon är röda och svullna men tårarna fortsätter att rinna. Hennes mobil vibrerar men hon struntar i den. Den vibrerar om och om och om igen. Meddelande efter meddelande men hon bara ignorerar den, hon orkar inte just nu. Hon vill inte just nu. Hon snurrar runt, runt medan universumet som alla andra känner till tycks falla bort och hon slukas av det svarta hålet. Långsamt och stadigt omfamnad av alkohol.

Hon tar en klunk till av vodkan och börjar bli riktigt yr. Världen snurrar mer och mer. Hennes knän skakar och benen vill knappt bära henne. Hon faller till golvet, kryper mot sängen så hon kan luta sig mot kanten. Hennes huvud snurrar, det snurrar av alkohol, av ångest, rädsla och hat. Av alla tankar som flyger runt där inne. Hon smeker sin arm, blodet har torkat och ger huden en ojämn, skrovlig yta. Samis huvud dunkar av musiken och hennes syn är suddig. Tårarna strömmar ner för kinderna. Det bör svida men hon känner inget.

Hon försöker resa sig upp några gånger och när hon äntligen lyckas stå på benen går hon bort till sin dörr och låser den, hon vill vara ifred just nu. Inte för att en låst rumsdörr egentligen kan stoppa någon på riktigt. Men ändå. Hon vill göra vad hon kan för att vara ensam. Hon har inte hört någon komma hem än men hon kan inte vara säker eftersom hon spelar så hög musik. Fast, förmodligen hade någon bankat på dörren i sådana fall. Hon bryr sig egentligen inte. Nej, jag bryr mig verkligen inte för fem jävla öre just nu. Orkar fan inte, kom och slå ihjäl mig om du vill. Vem fan bryr sig...

Hon tar upp rakbladet igen, ångesten och smärtan på hennes insida är oumbärlig när mörkret kommer tillbaka med full kraft och hon skär ännu en gång. Mobilen vibrerar också ännu en gång och hon ignorerar den igen...

Handduken lindar hon om armen, kramar den mot sin bröstkorg och gråter. Gråter tills hon knappt kan andas eller svälja. Tills hon nästan kvävs av sin egna ångest. Alkoholen har bedövat hennes sinnen men smärtan från armen är ändå så stark att den bedövar mycket av den kvarvarande smärtan hon känner inom sig. Förlusten av David, slagen, känslorna från att vara utnyttjad, oönskad, ensam och hjälplös. Ja, smärtan på utsidan hjälper. Men bara en liten stund.

Sami har nästan druckit hela flaskan med vodka och hon börjar bli riktigt trött för att inte tala om att hon verkligen vill kräkas. Det stramar i hela strupen. Åker upp och ned. Hon sätter sig i sängen, lägger flaskan på golvet under sängen och lägger huvudet mot kudden. Hela rummet börjar våldsamt att snurra och hon tror att hon verkligen ska kräkas. 

Men det gör hon inte och hon orkar inte bry sig om att ens sätta sig upp. Jag fattar fan inte vad jag gjort för att förtjäna det här jävla livet. Va fan har jag gjort för fel?! Jag valde inte att födas! Jag bad aldrig om det här! JAG VILL INTE DET HÄR! skriker Sami i sina tankar.
"Håll käften..." mumlar hon när det sista hon hör innan hon faller in i en nästintill medvetslös sömn är hennes mobil som vibrerar irriterat på golvet vid sängbordets ben.

Höga röster, gråt, slag mot något hårt. Det är det som väcker Sami mitt i natten. Hon öppnar sina ögon, allt är suddigt, allt snurrar och hennes huvud bultar. Som om någon dunkat det mot ett kylskåp. Hon sätter sig upp, hon vill till fönstret, vill andas frisk luft. Jag måste få luft, jag håller på att koka ihjäl. Det är så jävla varmt här inne. Bara en liten bit till... tänker Sami medan hon sakta reser sig upp från sängen, allt snurrar och hon håller på att ramla flera gånger. Fortfarande full. Men hon håller sig uppe och kan med skakande fingrar öppna fönstret.