Pulsar genom mörkret

Kapitel 22

Sami

Sami vaknar upp i sitt egna rum av att solen skiner henne i ögonen. Det är en vacker lördag. Hon ligger och tänker på vad som hände igår och drar sina armar till sig som för att skydda sig mentalt mot smärtan som kryper under bandagen. Davids arm ligger över Samis mage och hon vänder sitt huvud för att se skyddsängeln som ligger där bredvid.

David... Åh David, du är min ängel. Du är det vackraste som finns, utan dig är jag inget. Jag förstår inte varför du är så ihållig, varför du inte bara vänder ryggen till och går. Du är så stark. Så jävla korkad som inte bara ger upp på mig. Du borde ge upp, då kan jag... Sami sträcker ut sin hand och smeker Davids kind försiktigt och lätt. Han spänner sin arm lite hårdare runt henne men slappnar sedan av och fortsätter att sova tungt.

Sami tar på sig sin BH, ett svart linne och sina svarta joggingbyxor. Sedan går hon ut ur sitt rum och stänger dörren tyst bakom sig. Hon går in till badrummet och använder toaletten, sedan tvättar hon händerna och när hon vänder sig om från handfatet ser hon pölen av torkat blod på golvet. Den är inte stor men lyser röd mot det färglösa golvet.

Hon minns smärtsamt hur natten hade slutat. Det svider i armarna och knyter sig i magen. Hon tar en svart handduk och blöter ena hörnet i kallt vatten. Sedan sätter hon sig på knä och börjar tvätta bort sitt egna blod från golvet. Torkar bort alla tecken på hennes egna misslyckande. När golvet är rent slänger hon handduken i tvättkorgen och lämnar badrummet bakom sig med en suck.

Hon går ut i hallen och tar på sig sina skor och sin jacka. Öppnar ytterdörren och går ut. Sätter sig på en av stolarna och röker. Drar djupa bloss och känner hur det rispar hennes strupe. Solen värmer det bleka ansiktet och för varje bloss slappnar kroppen av ytterligare lite. Hon njuter, njuter av solen, njuter av värmen den ger och njuter av smärtan som smeker hennes armar under bandagen.

"Hej hjärtat," säger David som plötsligt står barfota i bara jeans och lutar sig mot dörrkarmen i köket. Sami håller på att diska alla glas och skålar från gårdagens fest. Försöker sudda ut alla tecken på att gårdagen hänt. Sudda ut hennes egna misslyckande.
"Well hello there yourself." svarar Sami lite lekfullt för att känna av läget mellan henne och David.

Hon vet inte om han är arg, ledsen eller glad och det gör henne nervös. Men David ler mot henne på det där sättet, det där leendet som är reserverat bara för henne. Samis kropp slappnar av. Jag visste inte ens att jag var spänd, David, du har sådan jävla inverkan på mig, tänker hon när hon ser det där leendet och hennes axlar sjunker ner.

"Vill du ha hjälp med något?" frågar David medan han långsamt går mot henne där hon står vid köksbänken. Hans magmuskler spänner sig och slappnar av i takt med hans steg och Sami stirrar. Hänförd av hans vackra kropp och de ljuvliga ögonen, hans ljuvliga ansikte som lyser av lycka varje gång han ser henne. Trots rufsigt hår. Bandagerade armar. Sminkfritt ansikte. Insjunkna kinder. Cirklar under ögonen. Trots allt så ler han mot henne.

"Hjärtat? Vill du ha hjälp?" upprepar han då hon inte svarar utan bara stirrar på honom.
"Ja, ja du kan hämta glasen som står på bordet i vardagsrummet." Sami ler lite tveksamt, men innan hon hunnit vända sig om har David snirklat sina armar runt hennes midja och dragit in henne i en varm kram med sin haka mot hennes axel. Sami slappnar av lite mer och låter honom krama henne så länge han vill. Hon känner hur hans andetag blir djupare desto längre de kramas. Som om hon på något sätt har en inverkan på honom också - vilket helt klart är löjligt.

"En dag Sami, då ska jag vinna ditt hjärta. En dag ska du bli min. På riktigt." viskar David medan han sätter sin hand under Samis haka och lyfter samtidigt som han vrider hennes huvud mot sitt så att de ser varandra i ögonen. Davids, glittrande, ljusa, blå ögon mot Samis matta ögon.
"David, du har redan mitt hjärta. Du har haft det länge. Men jag är inte redo att släppa taget om vår vänskap än." svarar hon och böjer ner sitt huvud för att kunna luta sitt huvud mot Davids bröstkorg igen.