112 // foscar

one

"Så vart är ni påväg?" frågar främlingen vid namn Oscar och jag sänder honom en misstänksam blick och placerar Saga i mitt knä.

"Hem" yttrar jag kort och han nickar lite för sig själv och sveper lugnt med blicken över oss båda. "Och vart har ni varit?" frågar han vidare och jag vaggar Saga försiktigt i famnen igh möter hans blick. "Varför så många frågor?" frågar jag misstänksamt och han rycker lite på axlarna och slår sig ner på bänken bredvid oss och vinkar lite till Saga som förtjust fnissar lite.

"Tycker bara att det är lite konstigt att ni två är här vid två på natten...speciellt eftersom alla tåg är inställda" yttrar han lugnt och jag lyfter på ögonbrynen och ser på honom. "Vänta vadå inställda?" frågar jag stressat och fäster blicken vid den elektriska tavlan där det mycket riktigt tydligt står utskrivet att de kommande tågen är inställda fram tills förmiddagen.

"Hur långt ska ni?" frågar han sedan och jag möter hans blick med ett skeptiskt ansiktsuttryck.

"Tensta" yttrar jag lugnt och han nickar och ser sedan på Saga som håller på att somna i min famn.

"Jag kan skjutsa er, det känns inte som att hon orkar hålla sig vaken så länge till och ni båda ser ganska frusna ut" yttrar han lugnt och jag är precis påväg att skaka på huvudet när han öppnar munnen och fortsätter samtalet själv.

"Det är det mest ansvarsfulla att göra Felix" yttrar han lugnt med betoning på mitt namn och jag får anstänga mig för att inte yttra något ilsket och sarkastiskt. För när jag känner hur Saga blir tyngre i min famn så inser jag att jag inte har något annat val än att tacka ja till erbjudandet.

"Vart exakt ska ni?" frågar han lugnt när vi sitter i hans bil några minuter senare och jag betraktar Saga i backspegeln.

"Ålderdomshemmet i Tensta, vet du vart det ligger?" mumlar jag tyst och han höjer lite på ögonbrynen men sväljer ner sin kommentar och nickar lite innan han börjar köra i tystnad.

"Vart bor du?" frågar jag efter en stund, dels för att jag är nyfiken men också för att jag vill kunna placera in honom i ett fack.

"Jag kommer från Uppsala men bor nära Östermalms torg" yttrar han lugnt och jag visslar lågt för mig själv men låter bli att kommentera.

"Och vad gör du här ute?" frågar jag vidare och han trummar lite med fingrarna mot ratten.

"Jag jobbar här" yttrar han lugnt och jag ser förvånat på honom. "Jobbar du här?" frågar jag förvirrat.

"Jag jobbar både här och där" svarar han lugnt vilket får mig att rynka lite på pannan men sättet han höjer volymen på radion visar att samtalet är över och jag suckar lågt och lutar mig tillbaka i sätet.