112 // foscar

twelve

Jag iakttar honom diskret medan jag fixar kaffe till oss. Han sitter på golvet och ser intresserat på Sagas teckningar som hon exalterat ritar på papperet som han rotat fram åt henne.

"Är det jag?" frågar han fnissandes och pekar på en figur på papperet och Saga nickar koncentrerat vilket får mig att le medan jag lutar mig mot köksbänken och väntar på att kaffet ska bli klart.

"Kolla Felix" yttrar han glatt och ställer sig upp och går fram till mig med teckningen i handen och ett leende på läpparna.

Jag ler svagt och blickar lugnt ner på papperet där Saga har ritat av mig och Oscar och till en början ler jag roat och betraktar bilden av oss. Men när jag känner hur hans hand snuddar vid min hud så nära den vilar på köksbänken som vi lutar oss mot så blir jag plötsligt obekväm.

"Äh är det från Östermalmstorg vi tar tuben ifrån för att komma hem eller?" frågar jag därför i en stel ton och flyttar mig en bit ifrån honom.

"Hmm jaa det är ju närmast...men asså jag kan skjutsa er, jag har ändå inget för mig idag" yttrar han glatt och drar en hand genom sitt något rufsiga hår efter nattens sömn. Jag hummar tyst och ser på Saga och sedan på honom innan jag skakar lite på huvudet och lägger ifrån mig teckningen.

"Nej men det är lugnt, vi tar tuben. Vet du när den går ungefär?" frågar jag medan jag drar på mig min tröja och fixar snabbt i ordning håret framför spegeln i hans hall.

"Äh nej vet inte exakt, men de brukar gå väldigt ofta. Men vadå, ska ni åka redan nu?" frågar han förvirrat och ser förvånat på mig och verkar uppriktigt förvånad då jag möter hans blick.

"Jaa det är nog bäst" mumlar jag tyst samtidigt som jag försöker få Saga att slita sig från sina teckningar.

"Åh men asså du behöver inte känna någon brådska för min skull, jag tycker om att ha er här. Jag kan laga middag och så ikväll och så kan jag skjutsa hem er efter det?" får han ur sig med en försiktig och aningen bedjande röst men jag skakar lite på huvudet och säger till Saga att ta på sig sina skor.

"Nej men vi borde verkligen åka hem nu" yttrar jag kort och drar på mig mina slitna sneakers.

"Felix" yttrar han plötsligt och placerar handen mot min höft vilket får mig att stanna upp och möta hans blick. "Hände något? Eller asså har jag gjort något som gör att du vill åka?" frågar han oroligt och jag känner ett uns av dåligt samvete sticka till inombords vilket gör att jag enbart lyckas skaka på huvudet som svar.

"Jag vill jättegärna ha er här, jag vill jätte jättegärna lära känna dig bättre" yttrar han ärligt vilket ger mig ännu mer dåligt samvete och får mig att blicka ner i golvet.

"Nej men vi måste verkligen åka nu" mumlar jag efter en kort stunds tystnad och går mot hans ytterdörr med Saga i handen.

.   .   .
Har varit helt slut i veckan och därför inte orkat skriva!

Hur mår ni? Jag har haft en sååå dålig dag så nu försöker jag muntra upp mig själv med en myskväll!