Jag fnissar tyst då Oscar dominant vänder på oss så att jag ligger pressad mot madrassen med händerna i hans hår och hans läppar mot mina. Våra tungor rör sig ivrigt med varandra och hans händer smeker min kropp med ömma men tydliga rörelser.
"Åh" får han gillande ur sig då jag återigen vänder oss om och grenslar honom samtidigt som vi fortsätter vårt intensiva hångel och jag nästan omärkbart börjar röra mig lätt över honom.
"Felis" hör jag plötsligt från dörren och inom två sekunder har vi flugit ifrån varandra och jag vänder stressat blicken mot dörröppningen där Saga står med nallen i famnen.
"Hej hjärtat" får jag ur mig med en aningen gäll röst och jag ser i ögonvrån hur Oscar har svårt att hålla sig för skratt.
"Vad gör ni?" Frågar hon förvirrat men nyfiket och ser på oss båda med stora ögon och Oscar harklar sig lätt medan jag rodnar något. "Eh...vi kramas bara lite" svarar jag med en något skakig röst och sparkar till Oscar under täcket som nästan brister ut i skratt.
"Ni kramas konstigt" får hon ur sig med en förundrad röst och jag drar en hand genom håret för att fixa till det en aning. "Ja jo..." får jag mumlande ur mig och Oscar är nära på att brista ut i skratt igen pågrund av mitt svammel.
"Måla" yttrar hon sedan exalterat och jag kommer yvigt upp på fötter. "Ja, eh Oscar vart?" Frågar jag ofokuserat och han skrattar lågt för sig själv. "Nattduksbordet tror jag" svarar han roat och ser menande ner på mitt skrev vilket får mig att mima käften åt honom.
När jag hastigt öppnar nattduksbordet och lyfter upp Sagas målarbok så får jag plötsligt syn på vad som gömmer sig därunder. Ett par handbojor och något som ser ut som ett litet kassaskåp.
Med rodnande kinder och förvirring i tankarna stänger jag hastigt lådan och ger Saga boken som glatt skuttar iväg innan jag vänder mig mot Oscar som flinandes sitter lutad mot kudden.
"Lås" yttrar han roat och jag rycker dumt nog till då jag är mitt uppe i tankar. Han skrattar lågt över min reaktion och följer mig med blicken när jag snabbt låser sovrumsdörren.
"Kom, du har ju fan stånd" yttrar han sedan roat och jag står oförstående still och ser på honom vilket får honom att sucka lågt och flytta på täcket så att jag får uppsikt över hans egna hårda kön.
"Kom så kramas vi" yttrar han roat och jag fnyser till och himlar lite med ögonen innan jag grenslar honom lugnt och för stunden glömmer allt annat.
DU LÄSER
112 // foscar
Fanfiction"SOS 112 - vad har inträffat?" Rösten i andra sidan av luren är så stark, så kraftfull. Allt jag inte är "hjälp mig" är allt jag får fram med en svag röst samtidigt som jag hör hur min syster börjar skrika i bakgrunden.
