112 // foscar

thirtyfour

Jag tvinnar lugnt Oscars mjuka lockar mellan fingrarna och betraktar honom med ett leende på läpparna. Han har, som så många gånger innan, lyckats somna med huvudet i mitt knä medan vi ser på en egentligen ganska ointressant film som spelas på sexan.

Jag ler ömt då jag tänker på hur lyckligt lottad jag egentligen är att jag faktiskt har honom i mitt liv. Alla gånger jag har fantiserat huruvida en perfekt partner skulle sett ut, han mäter upp till allt.

Då eftertexterna börjar rulla på tv-skärmen smeker jag lugnt fingrarna över hans kind vilket får honom att gny till i sömnen och fortfarande djupt försjunken i sömn flytta huvudet från mitt knä och istället kura ihop sig i soffans hörn. Leende placerar jag lugnt en filt över honom innan jag så tyst jag kan lyfter upp våra tomma glas samt chipsskålen som han bokstavligen slickat ren.

I tystnad ställer jag in allt i diskmaskinen och städar ordning lite i köket medan jag funderar på huruvida jag ska väcka honom eller inte. Jag bestämmer mig för att istället bädda om inne i sovrummet då det har behövts göras hela veckan men pågrund av Oscars jobb som gjort att han gått och lagt sig tidigt varje kväll aldrig har funnits tillfälle till det.

Jag nynnar lugnt med i låten som spelas från radion som alltid står på i bakgrunden i vardagsrummet medan jag i lugn och ro bäddar om i sovrummet. När jag av misstag råkar välta hans parfym som han alltid har stående på nattduksbordet så minns jag plötsligt det jag fann i lådan häromdagen.

Nyfikenheten tar över och jag öppnar försiktigt lådan och flyttar på Sagas målarbok som alltid brukar ligga där. Jag lyssnar spänt efter ljud innan jag aningen osäkert lyfter upp handbojorna och väger dem i händerna. Jag blir sittande med blicken fäst på föremålet i mina händer innan jag osäkert lägger dem på plats igen och försiktigt inspekterar det lilla kassaskåpet. Men jag inser snart att det inte finns mycket att inspektera sålänge jag inte har en kod, vilket jag uppenbarligen inte har.

Istället börjar av nyfikenhet försiktigt dra ut några av hans byrålådor trots att jag vet att det är fel. Det dåliga samvetet gnager inom mig men samtidigt har jag en magkänsla som gör att jag inte bara kan låta det vara.

I en av de mindre lådorna där han bara försvarar strumpor och någon enstaka T-shirt glimtar jag något längst ner bland kläderna. Jag stannar ännu en gång upp och lyssnar efter ljud innan jag med försiktiga rörelser flyttar undan strumporna för att känna hur hjärtat hoppar över ett slag.

För längst ner ligger en mapp märkt med mitt namn.