112 // foscar

nine

Jag möter min blick i spegeln och tar ett djupt andetag och drar fingrarna genom håret innan jag går ut ur badrummet och går mot Oscars sovrum.

Han lyfter blicken från telefonen när jag kliver in i rummet och jag sänder honom ett stelt leende och blir stående i dörröppningen.

"Har du någon speciell sida som du vill sova på?" frågar han lugnt och jag skakar lite på huvudet och kliar mig i nacken. "Nej asså, det spelar ingen roll.." mumlar jag tyst och han hummar lugnt och nickar för sig själv. "Jag brukar sova på vänster sida" mumlar han lugnt och jag nickar och går långsamt mot höger sida.

Jag drar lugnt av mig tröjan och märker hur han sneglar innan han kommer på sig själv och snabbt går till badrummet för att göra sig i ordning.

Jag sjunker ner under täcket och ser mig nyfiket runt omkring. Rummet är ganska opersonligt och förvånansvärt städat och jag får hindra mig själv från att resa mig upp och börja rota runt i lådor och hyllor efter mer information.

Precis när jag gör mig redo att resa mig upp så öppnar han sovrumsdörren. Han kommer in enbart iklädd ett par kalsonger och jag vet först inte vart jag ska titta innan han lyckligtvis sjunker ner under täcket. Jag blickar stelt upp i taket och hummar tyst för mig själv vilket han snabbt stämmer in på och båda skrattar stelt till.

Jag kan inte låta bli att sucka djupt då sirenerna från en polisbil hörs utanför fönstret och han sätter sig upp i sängen och stänger fönstret.

"Du tycker verkligen inte om polisen.." mumlar han tyst för sig själv och jag fnyser högt. "De gör ju inte ett skit" yttrar jag surt och han ser på mig och sätter sig halvt upp lutad mot kudden medan jag lägger mig på sidan och blickar upp på honom.

"Hur menar du? Att de inte gör ett skit?" frågar han lugnt och jag suckar tyst och möter hans blick.

"Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag vänt mig till polisen för att få hjälp men de har inte gjort ett skit för mig, för oss" mumlar jag tyst och han hummar tyst och ser bekymrat på mig.

"Jag är säker på att de gör sitt bästa.." säger han i en försiktig ton och jag suckar lågt och himlar med ögonen. "Jag tror inte de bryr sig ett skit och jag tänker fan aldrig ha med polisen att göra igen" yttrar jag kallt och han hummar försiktigt och ser ner i täcket fundersamt innan han nickar.

"Vi kanske ska sova.." yttrar han lugnt efter ett tag och jag hummar tyst och drar upp täcket till hakan och sveper lugnt med blicken över honom då han långsamt sjunker ner under täcket och ler svagt.

"Godnatt då Felix"

"Godnatt Oscar"