112 // foscar

thirtyfive

"Wtf är detta..." mumlar jag för mig själv då jag försiktigt öppnar mappen och finner en massa dokument med personlig information som ingen utomstående borde kunna veta.

"Felix?" Hör jag plötsligt hans sömndruckna röst yttra från vardagsrummet och jag gömmer snabbt mappen längst ner i lådan och känner hjärtat slå hårt bakom revbenen.

"Älskling?" Ropar han och mitt hjärta smälter. Jag känner mig otroligt kluven och den ilska jag tidigare känt över mappen sjunker undan en aning.

Osäkert går jag ut i vardagsrummet där han sitter på soffkanten med sömniga ögon som snabbt möter mina. "Hej hjärtat, somnade jag?" Frågar han lugnt när jag kommer in i vardagsrummet och jag sjunker ner på kanten av fåtöljen och hummar tyst.

"Är det något som har hänt?" Frågar han oroligt då han märker av min frånvaro och jag möter hans blick och sitter tyst ett ögonblick.

"Vad jobbar du med?" Frågar jag med en tystlåten röst och han ser förundrat på mig och drar en hand genom håret. "Varför undrar du?" Frågar han med ett försök till en lugn röst och jag sänder honom en frustrerad blick.

"Men varför berättar du inte bara? Det är ett enkelt svar" får jag frustrerat ur mig och han suckar lågt och biter sig fundersamt i läppen.

"Men vad är det som har hänt? Varför vill du plötsligt veta det?" Frågar han fortfarande överdrivet lugnt och jag smäller frustrerat handflatan i soffbordet vilket får honom att rycka till.

"Jag som din partner har fan rätt att veta vad du jobbar med?! Varför försöker du undanhålla något så simpelt för mig?? Vad mer ljuger du om?" Utbrister jag frustrerat och han är precis påväg att svara när jag hör Sagas sköra röst bakom mig och möter hennes tårfyllda blick.

"Inte bråka" viskar hon sorgset och utan att titta på Oscar går jag snabbt fram till henne och lyfter upp henne i famnen.

"Såja hjärtat, vi bråkar inte, kom" mumlar jag lugnt mot hennes kind och bär in henne i hennes sovrum.