Efter en stund börjar jag lugna ner mig och släpper greppet om hans hals något vilket får honom att lugnt smeka min rygg och försiktigt backa lite.
"Kom, vi går och lägger oss igen, eller behöver du prata?" yttrar han omtänksamt och jag skakar lite på huvudet och backar undan från hans famn.
"Okej" mumlar han lugnt och placerar försiktigt handen mot min svank när vi går tillbaka till sovrummet där Saga sover lugnt.
Försiktigt kryper jag ner under täcket och drar lugnt in Saga i famnen. "Min ängel.." mumlar jag tyst och kysser hennes hår och han ser lugnt på oss innan han släcker lampan och kryper ner i sängen han med.
Jag sover lugnt med Saga i famnen och ryggen mot Oscar. Efter någon halvtimme när jag halvsover så uppfattar jag hans försiktiga rörelser i sängen och när jag plötsligt känner hur han lägger armarna runt oss båda och skedar mig försiktigt så stelnar jag till lite. Men jag inser snabbt att han sover och slappnar därför av.
Och av någon anledning låter jag honom hållas, låter honom hålla om mig och låta sina djupa andetag fläkta min nacke. Efter ett tag slappnar jag av och känner hur jag håller på att somna och efter ett litet tag sover jag djupt och avslappnat i hans famn och Saga trycker sig nöjt närmare mig.
Nästa morgon vaknar jag av att Saga fnissandes petar på min näsa och varje gång jag rynkar på den eller fnyser till så skrattar hon lågt och jag öppnar förvirrat ögonen.
"Hjärtat vad gör du.." mumlar jag sömnigt och utan att jag tänker på det så stryker jag lugnt fingrarna längs med Oscars arm som slappt ligger placerad över min midja medan jag roat ser på Saga.
"Felis kramas.." fnissar hon tyst och jag rynkar lite på pannan innan jag upptäcker oscars arm och förvirrat lyfter lite på huvudet för att se bak mot honom.
Mina rörelser får honom förvirrat att vakna till och han blinkar förvirrat och ser sömnigt på mig och sveper med blicken över våra närgångna kroppar.
"Oj godmorgon" mumlar han tyst men gör ingen tendens att flytta på sig vilket får mig att aningen obekvämt röra på mig och han gäspar sömnigt.
"Saga är nog hungrig.." mumlar jag tyst och han hummar tyst innan han verkar inse vart jag vill komma och försiktigt öppnar ögonen och tar bort sin arm.
"Åh ja men jag kan fixa frukost" yttrar han lugnt och sätter sig upp i sängen och sträcker på sig vilket får mig att aningen stelt sätta mig på sängkanten och tänka över natten.
. . .
Har haft en sån sjuuuk otursdag, vet inte vad som händer haha 😳🙈
DU LÄSER
112 // foscar
Fanfiction"SOS 112 - vad har inträffat?" Rösten i andra sidan av luren är så stark, så kraftfull. Allt jag inte är "hjälp mig" är allt jag får fram med en svag röst samtidigt som jag hör hur min syster börjar skrika i bakgrunden.
