Jag sitter lutar bak mot väggen i Sagas säng och stryker henne lugnt över håret. Hon har precis somnat och jag suckar lågt då jag försiktigt stryker fingrarna över hennes kind. Det tog mig ett bra tag att lugna ner henne, få henne att sluta gråta och lova att jag och Oscar inte bråkar, - även om så är fallet.
Jag lyfter lite på huvudet då Oscar försiktigt knackar på dörren och aningen osäkert möter min blick.
"Hej" yttrar han tyst och jag svarar inte, ser endast tomt på honom vilket får honom att sucka lågt och dra en försiktigt hand genom håret.
"Kan vi prata?" Frågar han tyst och jag suckar lågt och rycker lite på axlarna innan jag så tyst jag kan reser mig ur sängen och försiktigt stänger dörren om Saga innan jag går ut i vardagsrummet utan att titta på honom.
"Jag har inget att säga" yttrar jag kallt och korsar armarna över bröstet då han bara står stilla och tittar på mig, som att han väntar på att jag ska säga något.
Han suckar lågt och visar att jag ska sätta mig ner vilket jag motvilligt gör.
"Jag...eh jag är polis" får han tveksamt ur sig och jag fortsätter iaktta honom med ett oförändrat ansiktsuttryck vilket får honom att osäkert krama ena handen om den andra och bita sig löst i läppen.
"Och du har en mapp med mitt namn på med en massa personlig information i din byrålåda för att...?" Frågar jag med en allvarlig röst och han ser först chockat på mig innan han hämtar sig och osäkert slår sig ner på soffkanten.
"Låt mig förklara, alltså du har funnits i våra brottsregister ett tag och jag fick hand om ett fall gällande dig men-"
"Din jävla lögnare!!" Avbryter jag honom frustrerat och han rycker chockat till.
"Du har fan ljugit hela jävla tiden!! Det här handlar inte om att du vill vara med mig, du ser mig bara som något jävla jobb, du har planerat allt, du har fan stalkat mig!?" Utbrister jag sårat och han skakar hysteriskt på huvudet och reser sig upp då jag ursinnigt flyger upp från soffan.
"Felix snälla.." får han bedjande ur sig och placerar en hand mot min axel som jag genast slår bort.
"Felis.." hör jag Sagas aningen rädda röst bakom mig och jag drar frustrerat handen över ögonen för att inte börja gråta innan jag vänder mig mot henne.
"Klä på dig hjärtat, vi ska åka hem nu" får jag snabbt ur mig trots både Oscars och Sagas protester.
. . .
Helloooo drama
DU LÄSER
112 // foscar
Fanfiction"SOS 112 - vad har inträffat?" Rösten i andra sidan av luren är så stark, så kraftfull. Allt jag inte är "hjälp mig" är allt jag får fram med en svag röst samtidigt som jag hör hur min syster börjar skrika i bakgrunden.
