112 // foscar

six

"Fan sluta lipa" mumlar jag för mig själv och torkar mina tårar med skakiga händer och drar upp luvan över håret.

"Men kan du fucking funka" ryter jag fram då tändaren inte funkar vilket gör mig orimligt arg.

"Jag tror inte att det hjälper att du skriker på den" hör jag snart en bekant röst yttra bakom mig och jag suckar djupt och fortsätter bara försöka tända jointen som jag håller i handen.

"What's up?" frågar han med en öm röst och slår sig ner bredvid mig vilket får mig att vända bort huvudet lite och föra jointen mot läpparna då jag äntligen lyckats tända den.

"Fan Felix, du borde vara mer försiktig. Du kan åka fast för den där" yttrar han lugnt och petar lite på min joint vilket får mig att blåsa ut röken och tomt se på honom.

"Ser du fucking aina? Jag vet vad jag håller på med" muttrar jag bara surt fram och han hummar tyst och drar handen genom håret då han märker att jag inte är på humör för att tjivas som vi vanligtvis gör.

"Du vet, det kanske är lättare att snacka med mig som du knappt känner, jag kan liksom inte döma dig eller avslöja något för någon du känner" yttrar han försiktigt och jag suckar lågt. "Oscar sluta" mumlar jag tyst och han hummar.

"Men du kommer inte må bättre av att hålla allt inom dig" säger han förståndigt och jag hummar tyst och suckar.

"Det är så jävla komplicerat, asså du fattar inte. Jag är så jävla komplicerad" mumlar jag tyst och han hummar lugnt och knyter händerna i knäet och ser ut att fundera då jag sneglar upp på honom.

"Jag tycker egentligen inte om att skryta men jag är rätt smart faktiskt så jag kanske hänger med om du försöker förklara" svarar han sedan med en lugn röst och jag känner hur det drar lite i ena mungipan vilket han upptäcker och ler svagt.

"Okej säg något jätte jättelitet, som typ inte ens är viktigt egentligen" yttrar han lugnt när jag fortfarande inte säger något och jag ser oförstående på honom men suckar lågt och rynkar lite på pannan medan jag funderar.

"Min farmor bor på ålderdomshemmet" mumlar jag fram efter en stund och han hummar tyst för sig själv. "Är ni där på besök ofta?" frågar han vidare och jag rycker lite på axlarna som svar och han hummar tyst och nickar.

"Har du mycket släkt?" frågar han efter ytterliggare en stund av tystnad och jag skakar lite på huvudet och förblir tyst innan jag suckar lågt och bestämmer mig för att berätta mer. "Farmor är typ den enda, iallafall som jag vet om" mumlar jag tyst och han hummar lite.

"Pappa är död och mamma är missbrukare så hon typ, lämnade mig på gatan när jag var liten för att hon inte pallade ta hand om mig" fortsätter jag tyst och han sitter tyst och sneglar då och då försiktigt upp på mig.

"Så du och Saga, ni bor själva?" frågar han försiktigt och jag skakar på huvudet men ångrar mig direkt och svär tyst för mig själv. Varför ljög jag inte bara och sa ja?

"Så...vem bor ni med?" frågar han försiktigt vidare och jag vrider obekvämt på mig och ser tomt framför mig. "Pass" mumlar jag tyst som svar och han nickar, förstår att han redan fått reda på lite för mycket.
"Vi kan prata lite om mig istället" yttrar han efter en kort stunds tystnad då han märker att jag blivit obekväm och jag hummar tacksamt och ser på honom.