Ökenråttor

Ölrummet (Jean Claudes historia)

Tavernan är bäst efter stängning. Jag gillar tempot under dagen, men inget slår att få ta av sig förklädet, tvätta händerna och sedan hälla upp en öl till sig själv istället för till någon annan när kvällen är slut. Nicho är schysst och låter oss hänga kvar en stund för det mesta. Ibland går han i förväg upp till Alice och barnen, och ibland stannar han kvar med oss en stund och spelar kort och dricker öl han med. Han har lärt oss ett nytt kortspel som han alltid vinner på.

Igår kväll blev det lite för mycket. De andra var trötta och gick upp tidigt för att lägga sig, men jag och Lacie stannade kvar och drack öl till sent in på natten. Vi hade för roligt för att gå och lägga oss, helt enkelt. Det fick jag sota för imorse, när jag vaknade med en huvudvärk från helvetet och mötte en Nicho som undrade var resten av innehållet i öltunnan tagit vägen.

Bara en öl ikväll, tänker jag när jag vrider på kranen till tunnan. Bara en, och sen går jag och lägger mig.

"Vad tror du att du håller på med?" Jag vänder mig om och läser av Nicho. Ibland är det svårt att avgöra på hans röst om han är arg eller inte, man måste titta i ögonen. Glimten i ögat nu säger att han inte är arg på riktigt.

"På med förklädet igen. Du ska hjälpa mig att ta ut nya tunnor."

Jag gör som jag blir tillsagd och följer med honom ut i ölrummet, som det kallas. På vägen dit ropar Nicho till de andra att de är klara och kan gå upp i förväg. "Inget kalas bland borden ikväll. Upp och lägg er."

I ölrummet står tunnorna på rad och staplade på varandra. Bara en ensam oljelampa lyser upp det långa rummet. När Nicho stänger dörren blir det ännu mörkare.

Jag går fram till de vanliga tunnorna. Den sorten som jag vet att det är slut av. Den sorten som jag och Lacie drack upp igår. Jag tar i från tårna och rullar fram den till kanten för att göra den redo att lyftas ner. Men Nicho går vidare längre in i rummet.

"Ska vi inte...?" Jag pekar på tunnan.

Han stannar längst in i rummet med handen på en tunna i hörnet. Han står så ett tag och ser på mig.

"Vill du vara med på något kul?" frågar han sedan.

Jag sneglar på honom. "Eh... Ja?"

Då flinar han. "Bra, rätt svar. Kom ska du få se."