Ökenråttor

Koskötsel

Jag viker undan tältduken, och 14 par ögon stirrar tillbaka på mig. Gamle Porter avbryter inte sin föreläsning, utan fortsätter att mala på med sin knarriga röst. Dagens tema verkar vara koskötsel. Vilken överraskning.

Platsen bredvid Gabbis är tom, så jag går dit och sätter mig. Hon ler snabbt åt mitt håll, men vänder sedan blicken framåt mot Porter igen. Jag hör en tyst mini-applåd bakom mig, och när jag vänder mig om möter jag Jean Claudes huggtandsleende.

"Den förlorade elevens återkomst", viskar han dramatiskt.

Jag himlar med ögonen. Så mycket har jag faktiskt inte skolkat på sistone. Bara några dagar här och där, när Porters snack om vetets växtfaser eller potatisens fördelar blivit för outhärdligt. Han har en makalös talang för att säga samma sak tusen gånger, på tusen olika sätt. Det är inte som om jag kommer vilja jobba på åkern eller med kor i framtiden heller, men om jag hade velat det hade jag nog varit redo nu, efter alldeles för många timmar i det här kvava tältet. Det är vårt sista år, vi kan det mesta, varför måste vi sitta kvar här?

"Rae..." knarrar Porter. "Kan du beskriva hur man bäst får en ko dräktig."

Helvete. Var är Robin när man behöver honom. Han kan allt om det där. Jag stirrar ner i bänkskivan. Det är ingen idé att gissa svaret. Tjejko och killko, sedan in och ut. Nejnejnej, så lätt är det inte. Månen måste stå i rätt fas med stjärnorna och helst ska floden vända uppströms. Kanske inte exakt så då, men det är ungefär ett sånt svar Porter vill ha.

"Inte?" Porter skakar på huvudet. "Nå, du kanske skulle kunna svara på frågorna om du närvarade oftare än en gång i halvåret." Han vänder sig till Gabrielle istället, och hon kan svaret.

Var är förresten Robin egentligen? Jag ser mig om i klassrummet, men han syns inte till någonstans. Jag frågar Gabbi, men precis då får hon en följdfråga av Porter så hon kan inte svara.

"Han skulle till ruinerna", mumlar istället Lacie bakom mig. Hon ser lika uttråkad ut som jag känner mig. Hon sitter med halvslutna ögon, och så långt nerkasad på stolen att hennes blonda hår släpar i dammet på marken. Det får en rödaktig ton i topparna.

Det knyter sig lite i magen på mig. Det vore dubbelmoral att säga att jag inte tycker om att han åker dit, för varje gång han återvänder är jag den första att rota igenom säckarna han bär med sig. Det är bara det att tanken på att han går omkring där just nu är tillräcklig för att få mig att skruva på mig på stolen. Dessutom hade jag ju hoppats på att han skulle vara här idag, för hur intressant Porters lektion i kovetenskap än är, så är det inte därför jag kom till skolan. Jag skulle ju berätta om bilen, och om hur jag fått den att gå. Det var ju faktiskt han som hittade den.

När Porter släpper ut oss på morgonrast går vi ut till tunnan för att dricka vatten. Gabbi skopar upp det i koppar och delar ut till oss alla, och sedan går vi och ställer oss i skuggan av Trädet. Det är varmluftssäsong och svetten pärlar på allas pannor.

"Vart tog du vägen igår?" frågar Lacie.

"Till verkstaden..." Jag önskar att Robin vore här så att jag kunde berätta för dem med en gång. "Jag var tvungen att kolla en grej."

"Kolla vad?" Jean Claude ser uppriktigt nyfiken ut. "Du fick en himla fart."

Jag tvekar. Det är frestande att bara säga allt nu, men jag biter mig i tungan. "Jag kan visa, om ni kommer till verkstaden ikväll."

Lacie sneglar på mig. "Vi skulle ju till kullen."

Vilken kväll spenderar vi inte bakom kullen? Det har varit vårt tillhåll lika länge som vårt gäng har existerat. Nära byn, men utom synhåll för den och med utsikt över solnedgången. När vi var mindre var klippformationerna nedanför kullen perfekta för lekar, nu sitter vi mest och tittar på utsikten och snackar skit eller leker gissningsleken. Ibland kan vi övertala Gabbi att berätta historier för oss. Det är hon bra på.

"Vi kan ju gå dit senare", föreslår Gabbi på sitt diplomatiska vis.

Så blir det. De andra instämmer, och vi bestämmer att vi ska mötas i verkstaden efter sista lektionen. Jag häller i mig de sista dropparna vatten, stryker svetten ur pannan och lämnar Gabbi, Lacie och Jean Claude vid trädet. Eftermiddagslektionen skulle tydligen handla om kalvning, och jag har ingen större lust att höra Porter beskriva detaljerna kring det. Jag går i förväg till verkstaden istället.